Begåvad pausmusik

Kristofer Åström gör skivor hela tiden och det är inte mer än rätt!

Somliga gör en skiva per decennium. Andra, som Kristofer Åström, gör skivor hela tiden. När han inte spelar in briljant, hårdför gitarrrock med Fireside är han intim, avskalad, akustisk singer-songwriter. Ibland solo, ibland ihop med bandet Hidden Truck.

Hösten 2001 kastade Åström ur sig två album med två månaders mellanrum, tvärsemot gängse branschstrategier.

Och nu gör han ungefär samma sak. Det ska komma en platta med Hidden Truck framåt hösten, men i väntan på att hans kompmusiker skulle bli lediga från sina övriga åtaganden spelade Åström in den här plattan "för att förhindra stiltje", som han själv uttrycker det.

Allt är rakt och okomplicerat, ibland nästan skissartat. Mest bara Åström och hans gitarr, ibland med fin gästsång av lovande unga kollegan Britta Persson och i ett spår, "I collect knives", med både sång- och låtskrivarhjälp av Mattias Friberg från skånska långsamrockarna Logh.

En pausplatta, alltså, men även om den fåordige norrbottningen själv hävdar att han bara gjort den för sig själv ska vi vara glada att han låter fler få lyssna.

Allt enligt den gamla sanna klyschan att det mest personliga är det mest allmängiltiga.

Åström må vara enkel och spontan här, men han har nu, sex år efter solodebuten, tillskansat sig en sådan formsäkerhet och värkt fram en väldigt sällsynt närvarokänsla i sina ofta rent hjärtslitande välformulerade små sånger om kärlek. Nästan allt han gör hittar fram och stannar kvar. Ofta väldigt länge.

"Loupita", med storartade små nummer som "Devil" eller "Just another lovesong", stryker inte bara ytterligare ett streck under det faktum att Kristofer Åström är en av landets allra mest hörvärda singer-songwriters.

Den styrker också tesen om att alla begåvade artister borde få göra skivor precis hur ofta de vill. Det är ofta då det verkligen händer saker.

Kristofer Åström

Loupita

Lyssna på Kristofer Åström

Håkan Steen