Bra – men lite blekare

Wilco drar allt mer åt konstrocken

Ni som såg dokumentären om inspelningarna av och de många turerna kring förra albumet ”Yankee hotel foxtrot” led säkert med Jay Bennett, gitarristen och multimusikern, som manövrerades ut ur Wilco efter att konflikterna med bandledaren Jeff Tweedy blivit alltför svårhanterliga.

Det hade fram till dess varit lätt att betrakta Wilco som Tweedys enmansband. Men när man lyssnar på ”A ghost is born”, första albumet utan Bennett, känns det plötsligt väldigt tydligt att en stor del av det som gjorde Wilco till ett stort amerikanskt rockband låg i kollisionen mellan Tweedys nyfikenhet på nya uttryck och Bennetts mer klassiska rock’n’rollrötter.

När det här inte finns någon som stretar åt ett annat håll, som stoppar Tweedy när han drar iväg för långt i sin vilja att slutligen radera det efterhängsna ryktet om Wilco som ett altcountryband och i stället placera dem närmare producenten Jim O’Rourkes konstrockigare värld, försvinner med ens en del av den unika spänningen.

Alla skivor som innehåller låtar som ”Handshake drugs” och ”Hummingbird” är förvisso väl värda att lyssna på.

Men jag hade tveklöst väntat mig mer av uppföljaren till ett så monumentalt album som ”Yankee hotel foxtrot” än en lite blekare och mer otydlig kopia.

Wilco

Lyssna på Wilco

Håkan Steen