En mycket sjuk soppa

Det kan möjligtvis bli bra.

Och det kan bli alldeles fruktansvärt.

Melodifestivalen 2018 är en mycket sjuk soppa.

Vad är väl en bal på slottet?

Tja.

Om ni frågar Askungen om Melodifestivalen 2018 skulle hon svara:

”Det kan bli alldeles, alldeles, alldeles jättekonstigt.”

På förhand är de mest omtalande namnen Edward Blom och det fiktiva dansbandet Rolandz.


Den glada gastronomen Blom tävlar med en låt som heter ”Livet på en pinne”, vad annars?

Livet. På. En. Pinne. Känns det bra, Sverige?

Och Rolandz bjuder i sin tur upp till ”Fuldans”.

Lägg till Samir & Viktor och årets skojiga clownkvot är full.

I just den kategorin är klockan inte 2017 längre i Melodifestivalen – den är... Brandsta City Släckers.


Förutom gamla trotjänare som Kikki Danielsson och Jessica Andersson tävlar inte mindre än 18 debutanter i år. Och förutom den unge talangen Jonas Gardell har ingen utom de närmast sörjande hört talas om dem.

Trots det gissar jag att någon av de okända förmågorna måste kliva fram och rädda den musikaliska äran nästa år. En underhållande fuldans med Robert Gustafsson räcker inte.

Tävlingen börjar få ett tydligt mönster.

SVT och skivbolagen bygger för framtiden genom att satsa mer och mer på oprövade kort. Namnen som fastnar får köra ett år till. Och kanske ännu ett, sedan är det dags för nästa kull av nykläckta förmågor.

Det är en logisk utveckling. Melodifestivalen är nästan ett övertydligt exempel på den rådande tidsandan.

Det blir svårare och svårare att slå igenom. Och det är ännu knivigare att stanna kvar i rampljuset någon längre tid.

Finns det någon vinnare i årets startfält?

Av logiska skäl är det lite svårt att avgöra – vi har inte hört låtarna ännu.

Frågan är snarare om någon ens behöver bry sig om det.

I ESC har Sverige slutat trea 2011, etta 2012, trea 2014, etta 2015, femma 2016 och femma i år, vilket är ett osannolikt facit.

Man kan väl säga vår lilla och nordliga satellitstat kan unna sig ett fiasko 2018 utan att någon särskild behöver lynchas offentligt.

SVT kan i stället koncentrera sig på allt det som saknades i fjol – en bra show.

Och, heliga moder Maria, som det kommer att krävas show och låtar i år.

Alla som ballhojtar ”Äntligen!” när de läser om årets artister kan inte vara riktigt kloka.

På ett sätt kan det bädda för sevärda överraskningar.

På ett annat ser det värre ut än någonsin.

I så fall blir den kommande glittersäsongen en lång och mental vargavinter.