Här är alla detaljer i Loreens show
Här är allt du inte får missa med stjärnans show
Publicerad 2017-02-25
SKELLEFTEÅ. Politiska budskap och resor genom tiden.
Här är alla detaljer du inte får missa i Loreens invecklade show.
Nöjesbladet låter regissören Martin Renck guida steg för steg.
– Hon är inte rädd för att vara kontroversiell. Och vi har försökt vara lite på gränsen, säger han.
Martin Renck om numret:
”I stora drag föreställer numret hur Loreen ser på sig själv under olika tider i hennes liv. Dels är det tillbakablickar på henne som litet barn, som ung tjej och ung kvinna, men också framåtblickar i vad man blir sen. Det finns en symbolladdning i det också. Lite av lucia, Jesus, frihetsgudinnan, fru justitia, Jeanne d’Arc. Det är en genomgående hjältesymbolik. En hjältekvinna.”
Martin Renck: ”Numret börjar med Loreen som litet barn. Som någon med oskuldsfull och hoppfull syn på livet och vad det finns för plats att ta i det, och den där självklarheten i att finnas till.”
Martin Renck: ”Från barnet går det över till Loreen, där vi ser henne i nutid. Som vuxen och i ett litet kort ögonblick som lucia. Det är en hint åt kontroversen vi haft här på hemmaplan kring vilka som får vara lucia och inte, och vilka vi vill ska representera oss.”
Martin Renck: ”Loreen träffar sig själv som 13-åring. I gränslandet mellan barn och ungdom. Och då ser vi Loreen som är jätteledsen efter att ha fått sitt hjärta krossat för första gången. Låten i texten handlar om hur man pratar med varandra. Det är en liten hint till hur vi pratar med varandra på nätet. Hur människor helt i onödan är elaka mot varandra för att det är så lätt.”
Martin Renck: ”Det är en scen som är en parafras på den klassiska bild där Maria Magdalena håller i Jesus när han tagits ner från korset, livlös. Det handlar om hur kvinnan ser på mannen, eller sonen.”
Martin Renck: ”Det är en sekvens där Loreen lär sitt unga jag stå på egna ben. Där de tillsammans beger sig ut i världen.”
Martin Renck: ”Det är scen ur franska revolutionen, som beskriver ’Friheten på barrikaderna’ av Eugéne Delacroix, där kvinnan får representera folkviljan genom att hålla upp fanan. Det gestaltar det som är kvar efter krig, ruinerna och spillrorna som blir kvar. Loreen blir där som sanningen och svaret i någon form av Jesusgestalt med vit flagg. Det vita står ju också för fred, så Loreen håller fredsflaggan, samtidigt som de andra har sina färger.”
Martin Renck: ”Det är en dramatisering av när en kvinnan i Växjö slår nynazisterna med sin handväska under en demonstration 1985.”
Martin Renck: ”Slutet är det verkliga klimaxet. En röra och en hallelujah-känsla. Det är för att få knorr på dramaturgin, att visa att det finns hopp och att det går att komma överens med sig själv.”
Martin Renck om scenkläderna och färgspelen: ”De olika ”Loreenarna” på scenen är i olika skuggtoner av den rikta Loreen på scenen. Det gör vi för att visa att det finns tillbackablickar, att de faller undan lite i skuggan. Allting även på scenen går i gråskala och sedan går vi loss på färg i slutet.”