Dämpad Depp i listig västern

Jens Peterson

Död, förstörelse & flummiga djur i stjärnans nya storfilm ”The lone ranger”

ÄVENTYR Hästhovar klapprar, ett ånglok puffar i det majestätiska landskapet Monument valley där John Ford filmade mycket. ”The lone ranger” sparkar igång som en klassisk matiné­västern och är listigt berättad underhållning.

Massaker på indianer

Men den som gör filmer om indianer idag vet att ursprungsbefolkningens öde inte är en lekfull historia.

”The lone ranger” påminner både om ”Det våras för sheriffen” och ”Soldier blue”, om en massaker på indianer. Figuren har sin egen legendariska bakgrund, med start som radioserie 1933. Ramhandlingen är det året när en åldrad Tonto berättar vad som hände 1869 och han träffade mannen som blev The lone ranger.

Denne kommer som åklagare till Texas. Han vill lösa allt med lag och ordning och bär inte vapen. Han får tänka om den ­hårda vägen.

Samhällskritisk

Samma produktions­apparat som gjorde ”Pirates of the caribbean” står för den här. Det finns likheter i tonen, men ”The lone ranger” är allvarligare och mörkare. Skicklige Johnny Depp är mer dämpad som Tonto än som kapten Jack Sparrow, men har komiska stunder. Armie Hammer ­(”Social network”) spelar den präktige titelfiguren som i det längsta vill tro att makthavare är goda. ­Filmens bild av storkapitalet och den amerikanska ­armén gör den nästan samhällskritisk.

Djur ger surrealistisk ­humor. Hästen Silver har en flummig kul biroll, och här finns en absurd scen med vilda ökenkaniner.

Väldigt onda skurkar. Död och förstörelse medan Rossinins ouvertyr till operan ”Wilhelm Tell” spelas. En laglös hjälte i vit hatt och svart mask. Västern och världen är vild.

”The lone ranger” har premiär onsdag den 3 juli