’Jag har levt 40 år med svensk avundsjuka’

Jan-Olov Andersson

Kjell Bergqvist om missunnsamhet, att driva simskola och nya rollen som präst

Han super, spelar och jagar kvinnor.

Trots att han är Prästen i paradiset, i filmen med samma namn.

– Han är en jävla slarver, det är en roll jag tacklar med glatt humör, säger filmens stjärna Kjell Bergqvist, 62.

Han spelar Krister Hellstrand, Svenska kyrkans präst i Phuket i Thailand, som har slösat bort församlingens alla pengar. Eva Röse spelar en nybliven präst som kommer dit för att få lite ordning på alltihop, inför ett stats­ministerbesök. Där väntar också en del kärleksförvecklingar och bråk med norska kyrkan, ledd av Atle Antonsen med hustru (Agnes Kittelsen).

Vad lockade dig att göra filmen?

– Dels är det en rolig figur att göra och att få jobba i värmen underlättar kan man lugnt säga. Och det är skitkul med Eva, vi känner varandra. Eva och hennes familj har bott i vårt hus i Thailand fyra vintrar i rad.

Har du gjort någon research inför att spela präst?

– Nä, fan, det är ingen större idé. En sådan här präst finns inte, det är ju en saga.

Du tycks ha en väldigt avslappnad inställning inför de roller du gör?

– Ja, jag brukar säga, jag spelar aldrig någon annan, det är ”Kjelle” Bergqvist. Ibland har jag skägg, ibland är jag långhårig, ibland korthårig. Någon kritiker skrev en gång att jag ”gjorde min vanliga gubbe”. Då undrar jag lite vad den gubben är? ”Kocken”, ”Den bästa sommaren”, ”Mäklarna” eller kanske ”Graven”? Jag tycker att de är ganska olika.

Men jag har hört respekterade skådespelare muttra surt över din inställning. Att det bara är att köra – och bra betalt får du också …

– Jag har levt med det i 40 år, den svenska avundsjukan (skratt).

– Jag tycker ju om att retas lite också … Sif Ruud (1916–2011) var min mentor, hon sa alltid att det svåra med det här jobbet är att lära sig hur enkelt det är, det kan ta ett helt liv att lära sig det.

”Det vackraste jag sett”

Numera semestrar hundra­tusentals svenskar i Thailand varje år, men Kjell Bergqvist har ett längre förhållande till landet än så.

– Jag filmade där första gången 1985 i Vilgot Sjöman-filmen

”Malacca”. Koh Samui och Phi Phi Island, det var bland det vackraste jag sett. Då fanns det bara några enstaka resorts där. Och ett par halvpackade fiskegubbar på stranden. Sedan dess har jag varit i Thailand ett par gånger om året.

Hur tycker du att Thailand har förändrats?

– Det är väl på gott och ont att halva Sverige åker dit. Phuket börjar bli sönderbyggt, det genuina finns inte kvar. Men thailändarna är förtjusta i svenskarna, de lever ju på sin turism.

Sonen går i skola i Thailand

Och du bor numera där från och till, eller hur?

– Ja, tio mil söder om Hua Hin. Jag sprang på en gammal skolkompis, en byggarkille, som tyckte att jag också borde ha ett ställe där. Nu bor vi där några månader varje år, vår 8-årige son går i plugget där fyra månader i vinter.

Och så satsar du massor av pengar på att driva simskola på orten där du bor. Varför?

– Vi satt där i bilen för drygt ett år sedan, min fru Karin och jag, och pratade om vad fan kan vi ge tillbaka åt folket, de som sköter våra trädgårdar och bäddar våra sängar, ofta för skitlöner. ”Vi öppnar en gratis simskola”, sa Karin. Jag tyckte det var genialt. De flesta thailändska barn kan inte simma. Det är svårt att lära sig i havet, det rör sig hela tiden. Och de får inte tillträde till poolerna.

Körberg är med och bidrar

Hur mycket pengar satsar du på det här?

– Kanske 300 000–400 000 svenska kronor. Det kommer att kosta runt 10 000 i månaden att driva det. Alla jag misstänker har lite pengar på banken är jag på med att bidra, jag har fått en bra slant av Tommy Körberg och Rolf och Cecilia Börjlind.

Hur är det att filma i Thailand jämfört med hemma?

– Här hemma är vi i bästa fall 30 stycken i teamet, i Thailand var det 100–130 personer. Jag hade väl tre stycken som skulle klä på mig. De stoppar ned skjortan i byxorna och rättar till snorren. Det hade gått jävligt mycket fortare att klä på sig själv, men man kan ju inte ta jobben ifrån dem.

Vad har du för förhållande till Lars Winnerbäck?

– Var fan kom han in i bilden?

Du har ju sexscener i filmen med hans blivande fru, Agnes Kittelsen …

– Just det, ja. Jag gillar honom. Jag skrev ett inlägg i Aftonbladet om TV4:s kvinnosyn och mobbnings-tv, riktat till Jan Scherman (dåvarande chefen) med rubriken Skärp dig, gubb­jävel!. Winnerbäck skrev sedan något i DN där han höll med mig. Så det känns som att vi känner varandra. Och nu har jag satt på hans tjej också. Nu är vi ju buk­svågrar (skratt).