The Passion of the Christ

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-04-02

<3plus /> Amerikanskt drama i regi av Mel Gibson, med Jim Caviezel, Maia Morgenstern, Monica Bellucci m fl.

Först hånskrattade folk åt Mel Gibson för att han skulle satsa 30 miljoner dollar ur egna fickor på en film om de sista tolv timmarna i Jesu liv.

  Sedan kom attackerna. Mel Gibson beskylldes för att vara judehatare. Fast ingen av de som anklagade honom hade förstås ännu sett filmen"

  Och så kom filmen - som enbart via intäkterna i USA är på väg in på topplistorna över alla tiders största framgångar.

  Är filmen anti-semitisk? Tja, i så fall är väl Bibeln också det. Här finns inga större förändringar när det gäller historien om hur Jesus (Jim Caviezel) blir förrådd av Judas Iskariot (Luca Lionello), hur fariséernas överstepräster av rädsla för sin egen position konfronterar honom med anklagelser om hädelse, hur Pontius Pilatus (Hristo Naumov Shopov), den romerska ståthållaren, låter honom både torteras genom piskning och så småningom avrättas genom att korsfästas.

  Folket på plats var judar eller romare, här fanns goda och onda på båda sidor. Den som medvetet vill misstolka filmen, kan säkert få historien till att vara anti-semitisk.

  Som icke-troende blev jag inledningsvis förvånad över den enorma publikframgången för filmen. Man har ju fått för sig att kristna är fredligt folk som sällan går på bio och som rimligtvis borde bli chockade av hur otroligt realistiskt våld på film kan visas nu för tiden. Mel Gibson visade sig ju vara en skicklig regissör av våldsamma drabbningar redan med med Oscars-vinnande "Braveheart" (1995), här tar han i så att det nästan blir skrattretande ibland. Tortyrscenen med rått skrattande romare som piskar Jesus sönder och samman är nog det vidrigaste jag har sett på bio.

  Fast kanske är det just det extrema våldet som har lockat så många religiösa biobesökare.

  Som icke-troende blir jag aldrig engagerad, snarare imponerad av hantverksskickligheten hos Gibson, skådespelarna och filmteknikerna. Men för de troende betyder väl filmen något annat, något mer. Religionen är ju trots allt roten till nästan all ondska här i världen. Den bisarra slutscenen antyder att den publiken nu kan se fram emot en uppföljare.

Jan-Olov Andersson

ANNONS

Följ ämnen i artikeln