Utan ”Conan – barbaren” – inget ”Game of thrones”
Publicerad 2015-04-10
Joni Nykänen om en vapentokig outsider i Hollywood
Stölder, inspiration och lån – det ena bygger på det andra.
Och en bisarr gestalt – som inte stryker medhårs – kan vara en av pelarna som gjort ”Game of thrones” möjlig.
”Rome”-stjärnorna Kevin McKidd och James Purefoy käkade middag och kom fram till att de aldrig skulle vilja medverka i ”Game of thrones”.
– Jag sa till McKidd ”har de frågat dig om att göra ”Game of thrones?” Han sa ”jag skulle aldrig göra det. Eftersom de stal vår jävla serie”, säger Purefoy.
Bittert och surt. Och säkert med en del glimt i ögat. Men det är ett faktum att ”Game of thrones” balanserar på giganters axlar.
Ifall ”Rome” inte fanns hade nog HBO aldrig kommit på tanken att göra ”Game of thrones”. Och om inte John Milius (medskapare till ”Rome”) hade funnits så skulle ”Rome” aldrig ha gjorts. Och om inte Milius hade skapat ”Conan – barbaren” – ingen ”Rome”.
Det ena bygger på det andra och man skulle kunna fortsätta följa en evighetslång händelsekedja som tar oss till diverse historiska händelser och även nordisk mytologi.
Men jag stannar gärna en stund vid Milius.
Han tog sig an författaren Robert E Howards värld i ”Conan – barbaren” (1982) och slängde in egna högervridna värderingar och ganska unkna övermänniskoideal.
Avhuggna huvuden. Magi. Basil Poledouris dundrande musik. En övernaturlig skurk. Allt detta sveptes in i en undertext av sexualitet och ett våld som var ”in your face”.
Och visst, en kombo av ”Rome” och hans ”Conan” ger något som hamnar rätt nära ”Game of thrones”.
Vapentokiga Milius är en outsider i Hollywood och har haft otroligt svårt att få till några projekt de senaste decennierna. Trots meriter som manus till ”Apocalypse now” och ”Dirty Harry”-filmer. Han är också inspirationskällan till John Goodmans rollfigur i ”Big Lebowski”, vilket säger en hel del.
I samma träskmarker som John Milius har rört sig i under delar av sin karriär finns en av världens största tv-serier. Som innehåller våldtäkter. Omoraliska figurer. Tortyr som pågår i flera avsnitt.
Och 456 dödsfall (så här långt). Som många av oss på något märkligt sätt njuter av att se.
Kanske sitter den numera strokeskadade Milius, 70, klistrad vid sin tv för ”Game of thrones”. Kanske tycker han att han har blivit bestulen?