Göta kanal är moder till Hellenius bilkomedi
Sjösjukevarning i ”Ett sista race” – men det glimrar ofta till
Uppdaterad 2024-03-01 | Publicerad 2023-12-21
Ett sista race
Regi Edward af Sillén, med David Hellenius, Malin Åkerman, Jonas Karlsson, Elsa Öhrn, Peter Dalle, Johan Ulveson, Johan Glans.
FILMRECENSION. Med den här svenska actionkomedin vill Edward af Sillén att vi ska tänka på ”Nu blåser vi snuten”.
Men det är ”Göta kanal” som är dess moder.
KOMEDI. Det börjar med en rejäl biljakt som slutar med en vådlig vurpa – och en rolig variant på en klassisk scen i filmer, den där en gravid kvinna känner att vattnet går.
Paret i bilen är Dennis och Tove (David Hellenius, Malin Åkerman) och deras rival på vägarna är den slemme TT (Jonas Karlsson). Filmen spolar framåt 17 år och livet har förändrats för åtminstone två av dessa street racing-legendarer. Dennis och Tove är inte längre ett par, deras dotter Hanna (Elsa Öhrn) har en dålig relation till sin pappa och Dennis har lagt av med de olagliga billoppen för gott.
Det finns en nitisk polis, Mörk (Sara Soulié), som håller stenkoll på att Dennis lätt igenkända åk inte längre syns på vägarna.
TT är sig själv dock. Han håller fortfarande på med sina race, assisterad av Steffe (Ola Forssmed) som har en slags Smithers-relation till TT:s mr Burns. I antalet olagliga billopp mellan TT och Dennis har de segrat lika många gånger var, men TT vill slå sin ärkerival en gång för alla, med ett lopp som ska ta dem norrut genom halva landet.
Dennis är helt ointresserad. Men han och Tove dras förstås in i loppet, på grund av Hanna och hennes oduglige pojkvän (Malte Gårdinger).
Glans spelar töntig blekfis
Med i racet finns flera färgstarka figurer. Johan Glans bidrar med skratt i en för honom och oss mycket bekant roll, som töntig blekfis.
Peter Dalle och Johan Ulveson spelar två veteraner vars vänskapsrelation närmast liknar ett gift par. De är sevärda tillsammans, även om man kan undra varför just Ulveson har Guldbaggenominerats; Dalles insats är tyngre.
Inspirationen till filmen kommer från Norge. Där har de tre ”Børning”-filmerna gjort succé och handlingen i ”Ett sista race” är tydligt kopierad efter ”Børning 2”. Men regissören Edward af Sillén (som senast gjorde pigga Tomas Ledin-musikalen ”En del av mitt hjärta”) talar hellre om ”Nu blåser vi snuten” (1977) och att han ville göra en bilactionkomedi i den andan.
”Nu blåser vi snuten” blev en enorm framgång, med en av 70-talets största stjärnor, Burt Reynolds, i huvudrollen. Ett kulturellt fenomen som inspirerade flera andra filmer.
”Ett sista race” är inte riktigt på den nivån, utan lyckas som bäst med att vara strået vassare än ”Göta kanal” (1981).
Slår knut på sig själv i luften
Vi bryr oss egentligen inte om hur loppet går och någon borde till sist ha ryckt drönarkontrollerna ur filmteamets händer. Här finns alldeles för många scener där kameran slår knut på sig själv uppe i luften. Allt för att skapa ett driv, men det blir mer sjösjukevarning ibland.
Det viktigaste är förstås komedin i filmen, och där är det ofta tillräckligt bra. Det glimtar till i replikväxling, idéer och slapstick. Slutet har ett djärvt mörkt stråk som säkert inte tilltalar alla. Men liksom köttbullarna på en vägkrog längs med E4 är filmen ganska lättglömd.
Filmen visas på bio från juldagen.
Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram och X (Twitter) för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.
Läs mer om Guldbaggens publikpris och de nominerade filmerna här.