Vackra Avatar ett kliv in i framtiden
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2009-12-13
Gränsen mellan verklighet och animation suddas ut i julens storfilm
Science fiction Det ser fantastiskt ut.
”Avatar” är en märkvärdig bioupplevelse, i 3D. Sådana här filmer är ett skäl att gå på bio, att föras till en annan verklighet.
”Avatar” (som har svensk biopremiär den 18 december) är ett steg in i framtiden, på samma vis som dinosaurierna i ”Jurassic park” och Gollum i ”Sagan om de två tornen”.
Men jag förstår den som först har svårt att ta ”Avatar” på allvar.
Huvudpersonerna är nästan tre meter långa, har blå hud med åsneöron, gula ögon och reggaehår. De tämjer flygande drakar ungefär som präriens indianer tämjde hästar.
Inte för att de är riktigt drakar, men planeten Pandora har en märklig växt och djurvärld där sexfotade hästliknande kreatur har antenner som insekter. I ett annat fall verkar noshörningarna ha fått barn med hammarhajar. Berg svävar i luften.
Cameron och hans medhjälpare har till och med skapat ett eget språk åt Pandoras urinvånare.
Visst är ”South parks” parodinamn ”Dansar med smurfar” fnissigt. Man kan kalla det ”Pocahontas i rymden” eller ”Den siste samurajen med pilbågar”.
Det är öppet mål för cyniker som vill skrocka åt James Camerons fantasivärld. Den som tycker att de ser löjliga ut, och är mindre värda, hamnar delvis på samma sida som de militanta människorna i ”Avatar” som ser ner på vad de tycker är en underlägsen stam.
”Avatar” utspelas några sommarmånader år 2154 i en avlägsen värld som får hakor att falla och ögonbryn att höjas. En rullstolsbunden marinsoldat kan leva i en artificiell kropp byggd av mänskligt dna och urinvånarnas. Han ska infiltrera dem för att hitta svagheter, men ju mer han lär känna dem, desto mer förstår han deras livsstil.
Som tidigare i Camerons filmer (”Aliens”, ”Terminator 2”, ”Titanic”) finns här starka kvinnoroller.
Det är fantasi och saga. Men samtidigt handlar allt om oss och vad vi människor gör mot vår värld och varandra. Den som vill hitta paralleller till USA:s utrikespolitik behöver inte leta länge. De blå varelserna för en grön kamp för att rädda sin natur.
Den som sett ”Horse” där Richard Harris lever bland sioux-indianerna känner igen den.
Men trots alla liknelser: ”Avatar” är unik.
Är det en spelfim med skådespelare eller är den animerad? ”Avatar” är både och, men filmens triumf är att man till sist inte tänker på det eller var gränserna går. Du kan tycka att en replik, eller en andlig dans, är lite udda – men övertygas om att du tittar på en märkvärdig plats i rymden.
En bioresa värd en omväg.