”Vägen hem” så ful att den påminner om en taskig porrfilm

Jan-Olov Andersson

Nöjesbladets filmrecensent Jan-Olov Andersson sågar nya Knutby-filmen

DRAMADOKUMENTÄR. Ett av alla tiders mest uppmärksammade svenska rättsfall hade varit värd en bättre långfilm än detta mischmasch av dokumentära bilder och tafatta rekonstruktioner med skådespelare.

Karin Swärd har tidigare gjort en (vad jag minns rätt bra) dokumentärfilm i ämnet.

Att hon här har tagit för givet att publiken känner till historien kan ursäktas. Filmen lär knappast gå på export. Men genren dramadokumentär är besvärlig och Swärd behärskar inte alls fiktionsdelen.

Här finns ingen dramatisk uppbyggnad, personregin tycks obefintlig och bildspråket, ljussättningen ... ”Vägen hem” är så ful att det ibland påminner om spelscenerna i taskiga porrfilmer.

Genom att basera dialogen på autentiska inspelningar, känns också historien ironiskt nog nästan mindre sann. Det blir väldigt stumt när alla pratar som förhörs- och rättegångsprotokoll. Ändå lyckas både Anna-Lena Strindlund som en karismatisk Åsa Waldau och Liv Mjönes som den sårbara barnflickan Sara Svensson blåsa liv i sina rollfigurer.

TV: Se de första bilderna ur filmen här ovan!