Skratt och gråt i rörande historia

Jens Peterson

KOMEDI

Den som gillar ”Mitt liv som hund” får här en ny film att älska.

Hannes Holm, manus­författare och regissör, har skickligt förvandlat Fredrik Backmans bästsäljande roman till en känslorik bioupplevelse. Bokens inre monologer har blivit begåvat bildberättande. En del har strukits, men i stort finns hela historiens kärna här.

Hjärtevärmande

Vi möter Ove, själv­utnämnd ordningsman för villaföreningen, kvarteret, staden och världen. Han vet hur saker ska göras rätt och tycker alla andra är idioter. I filmens upptakt hinner han surna till på några expediter och ett par veka chefer som pratar den senaste HR-svenskan.

Ove är 59 år och tycker livet är slut. Han vill själv korta det, men hans självmordsförsök stöter på hinder. Ofta på grund av störiga grannar.

Det här är ett vemodigt och dystert livsöde. Den som läst boken vet att det ändå finns mycket att skratta åt. Filmen är också hjärtevärmande, trots flera doser elände. Hannes Holm har skruvat ner humornivån någon grad, filmen är desto mer rörande och känslo­stark.

Trovärdigt och bra

Här finns utmärkta skådespelare.

Rolf Lassgård har visat hur suverän han är i många olika sorters roller, från den brutale Gunvald Larsson till den timide analfabetiske bonden i ”Under solen”.

Som Ove gör han en av sina bästa roller. Visserligen ser Ove äldre ut än Lassgård, som faktiskt fyllt 60, men det sliter nog att vara en svensk surgubbe som tagit på sig att vara grann­kontrollant, byråkrati­bekämpare och stolt Saab-ägare.

Vi får också bit för bit veta vad som hänt i Oves liv och varför han har formats till den han är.

Filip Berg är mycket bra som den unge Ove, och Ida Engvoll självlysande som Oves ungdomskärlek.

I nutiden finns nya grannfrun Parvaneh, mycket bra spelad av Bahar Pars.

Hon är motorn som energiskt sätter ny fart på Ove.

Alltid tro­värdiga Chatarina Larsson är grannfrun som behöver hjälp av en motsträvig Ove, och Johan Widerberg, som filmar all­deles för sällan, är en otäckt syrlig vårdföretagare.

Får förståelse

Vi börjar med att skratta åt Ove. I en av årets bästa svenska filmer får vi snart förståelse för hur han blev som han blev. Känner igen oss. Känner. En granne att bry sig om.