Man behöver inte förstå allt

Emma Gray Munthe

Synecdoche, New York roligt avgrundscynisk

Drama/komedi av Charlie Kaufman med Philip Seymour Hoffman, Catherine Keener m fl

Manusgeniet Charlie Kaufman regidebuterar. De som sett ”Eternal sunshine of the spotless mind”, ”Adaptation” och ”I huvudet på John Malkovich” vet att hans historier är som drömmar: svåra att förklara. Människor blir sömlöst helt andra människor, rum förvandlas till andra rum, det är lätt att tappa bort sig – men någonstans finns ändå en självklar internlogik.

Kortfattat handlar ”Synecdoche, New York” om en hypokondrisk/sjuk man vars liv springer ifrån honom medan han håller på att sätta upp ett gigantiskt teaterstycke som ska visa hans sanna jag.

Han hyr in skådisar som får spela honom själv och hans närmaste. Sedan anställer han skådisar som får spela skådisarna han anställde först. Och så vidare, tills skådeplatsen växt till ett mini-New York.

Det här har kallats hans hittills mest svårbegripliga film, men man behöver inte förstå. Man kan känna i stället. I knepigheterna ryms grundläggande mänskliga funderingar och en hel del livskrisångest. Vad gör vi här? Varför går det så fort? Kaufman lyckas med konststycket att vara svår, barnsligt enkel, naiv, djupt rörande, storslagen och roligt avgrundscynisk på samma gång.