Berusande bildfest utan biverkningar

Jens Peterson

Mamma Mia! är sommarens största leende

Brittisk MUSIKAL i regi av Phyllida Lloyd, med bl a Meryl Streep, Pierce Brosnan, Stellan Skarsgård och Colin Firth.

Här kommer sommarens största leende.

Alla som ser musikalen på teatern går därifrån med lyckliga flin, muntert nynnande på ABBA-låtar. Filmen har samma effekt. Den är en berusning utan baksmälla, ett botemedel utan biverkningar.

Intrigen är trogen scenföreställningen och ABBA:s sånger, men den bjuder också på slösande vackra miljöer vid Medelhavet som lär få turister att vallfärda till Grekland.

Aldrig har havet varit blåare, grönskan grönare, stränderna vitare och de branta bergen mer pittoreska. När regissören Phyllida Lloyd flyttar Mamma Mia! utomhus gör hon den till en bildfest.

Fina sånginsatser

Sångnumren rör sig utan att hämta andan. ”Dancing queen” är fantastisk när sången och dansen går från tre kvinnor i ett sovrum utomhus till ett feministiskt manifest som drar med sig alla kvinnorna i byn ut på en brygga. Meryl Streep leder den fina rollistan där alla är bra. Streep sjunger mycket bra, med extra tryck i ”Slipping through my fingers” och ”The Winner takes it all” . Hon är förstås också utmärkt när det blir allvar, med kärleksscener och funderingar kring hur livet blev.

”Mamma Mia!” är dock mest en sång- och jubelfilm med mycket humor och fyndigt manus. ”Under attack” har försvunnit jämfört med scenversionen, i stället har Pierce Brosnans rollfigur fått ”When all is said and done” att sjunga. Han,

Stellan Skarsgård och Colin Firth är inte universums främsta sångare, men deras röster fungerar gott nog i berättelsen. Sångnumren lever. Och ler. Amanda Seyfried som Sophie och Dominic Cooper som Sky är det näpna unga brudparet som ger ungdomlig balans åt filmens medelålders funderingar.

Ulvaeus som gud

Vad mer kan man önska sig? Benny Andersson som fiskargubbe och Björn Ulvaeus som grekisk gud förstås. Och en fnissig final med Waterloo under eftertexterna. Musikalen tål att ses många gånger. Filmens charm kommer att ha samma effekt. Den är alldeles förtjusande oemotståndlig. Ett vykort från hjärtat.