Jean-Paul Belmondo

”Bébel” var en av de allra största franska filmstjärnorna

Med sin cigg och sitt boxaransikte blev Jean-Paul Belmondo en ikon

Av: 

Kerstin Nilsson

FILM

Han var en fransk ”hunk”.

Han var James Dean och Humphrey Bogart – i en och samma person.

Med sin ruffiga stil och ett ansikte, märkt av ungdomens boxning, blev ”Bébel” en sexig actionhjälte – och en av de största filmstjärnorna som Frankrike skapat.

Jean-Paul Belmondo är död, 88 år gammal.

Han var en av de allra största skådespelarna i Frankrike.

Jean-Paul Belmondo, en ikon från den franska nya vågen inom filmen på 1960-talet.

Han var snygg, på ett kantigt, allt annat än bildskönt sätt. Han spelade som om han nyss släntrat in från gatan och det tuffa livet där.

Han var en djurisk charmör; nonchalant, arrogant, självsäker och tidlös.

Och han var oändligt sexig, tyckte många kvinnor.

Dessutom kunde ingen mäta sig i konsten på att suga på en cigarett som han. Och det gjorde han alltid.

Cigaretten blev hans signum.

Jean-Paul Belmondo i ”Tokstollen”.
Nicole Calfan och Jean Paul Belmondo 1972.
Jean-Paul Belmondo och Claudia Cardinale 1960.

När det begav sig var ”Bébel”, som han kallades hemma i Frankrike, en av de allra, allra största – utanför Hollywood – och han var med och skrev fransk filmhistoria.

Han slog igenom med buller och bång i rollen som biltjuven Michel mot Jean Seberg, som intellektuell studentska, i regissören Jean-Luc Godards ”Till sista andetaget” 1960.

Filmen är en klassiker inom den franska nya vågen, som kännetecknas av filmer med låg budget, som helst filmades utanför studion, ute på gatorna i långa tagningar, där man sedan helt sonika klippte bort det som inte blev bra – därav den upphuggna känslan.

I ”Till sista andetaget" förenades kärleken till Paris med kärleken till filmen, till amerikansk populärkultur och till ungdomens uppror.

Filmen blev en succé och Jean-Paul Belmondo själv en av de allra största kassakorna inom fransk film på 1960- och 70-talet.

Jean-Paul Belmondo 1988.
Jean-Paul Belmondo på scenen på Marignyteatern i Paris.

Sedan följde en lång rad filmer, som ”De två kvinnorna”, 1960, där han spelade mot Sophia Loren, som fick en Oscar för sin roll – eller ”Alla är vi vinterapor”, 1962, mot Jean Gabin.

Som solbränd actionhjälte medverkade Jean Paul Belmondo senare i en lång rad actionfilmer, alla kanske inte så bra, men han behöll sin stjärnstatus i alla år.

Att han boxats som ung syntes inte bara i hans ansikte utan även i att han helst gjorde alla stunt-scener själv.

Jean Paul Belmondo har prisats ett otal gånger för sina insatser inom-fransk film. Bland annat med det franska Césarpriset och Hedersguldpalmen på filmfestivalen i Cannes.

Privat levde han som man kan förvänta av en åldrad fransk filmstjärna med kultstatus. Han var gift två gånger men hade också en lång rad uppmärksammade romanser med kända kvinnor, som Ursula Andress.

2001 fick han en stroke och fick lära sig att gå och tala på nytt.

2009 gjorde han sista film, ”En man och hans hund”, med Max von Sydow.

ANNONS EXTERN LÄNK

Glöm inte handla din julmat i god tid! Klicka hem restaurangmat i kassen här!

Mat.se

Jean-Paul Belmondo.
Publisert:

LÄS VIDARE

Fullt med dokumentärer om sport – här är guide till streamingpärlorna

ÄMNEN I ARTIKELN

Jean-Paul Belmondo

Frankrike

Film

Jean-Luc Godard