Äntligen invigs Liljevalchs nya konsthall

Alldeles för dyr och därtill försenad – och redan utsedd till årets fulaste nybygge. Ändå är det en nöjd och glad konsthallschef som visade upp nya Liljevalchs.

Nöjd och glad – men också trött. Så beskriver man bäst konsthallschefen Mårten Castenfors, som tillsammans med arkitekten Gert Wingårdh och en rad lokalpolitiker för första gången visar upp Liljevalchs Plus. Förståeligt med tanke på att den nya hallen har varit Mårten Castenfors hjärteprojekt och en utdragen följetong under hans 13 år som chef. Hade Liljevalchs Plus ens blivit av utan honom?

– Nej, det hade den inte. Men den är inget monument över mig. Den här byggnaden är för konsten, konstnärerna och besökarna, säger han.

Nu står den nya hallen jämte den gamla på Djurgården i Stockholm. Lite småfix är kvar att ordna med på insidan innan hallen öppnar på riktigt den 12 augusti. Först ut i lokalerna är fyra mindre utställningar som alla knyter an till den nya konsthallen och dess tillkomst.

Elefanten i rummet

Dennis Wedin (M), bostads- och fastighetsborgarråd, är inte sen med att tilltala elefanten i rummet. Liljevalchs Plus skulle egentligen ha slagit upp portarna redan 2018 – och den skulle ha kostat 174 miljoner kronor. Men det har dröjt fram till nu och slutnotan för den nya hallen och ombyggnationen av den gamla landade på 570 miljoner.

– Det har varit en del överraskningar, sådana som hade kunnat undvikas om man hade gjort en grundligare utredning. Det är stadens ansvar och det har vi nu lärt oss att bli bättre på, säger Dennis Wedin.

Han syftar bland annat på det arkeologiska fynd som gjordes i början av bygget och som ledde till att projektet förhalades från dag ett.

– Det är också slut på arkitekttävlingar utan en tydlig budget, som gör att det fort kan dra i väg ekonomiskt. När jag kom in i projektet 2018 så var jag snabb med att ha skattebetalarnas perspektiv, säger han.

Jonas Naddebo (C), kultur- och stadsmiljöborgarrådet, väljer att fokusera på den nya hallens insida och dess stora potential. Inte så konstigt då den tunga betongbyggnaden har väckt starka känslor och i våras även utsågs till årets fulaste nybygge av Arkitektupproret.

– Nu slipper Liljevalchs stänga vid omhängning och man kan ta emot dubbelt så många besökare som tidigare. Jag hoppas att stockholmarna, svenskarna och utländska turister ska ha stor glädje av nya Liljevalchs. Huset är ett konstverk i sig, säger han.

Gert Wingårdhs bästa verk

Arkitekten Gert Wingårdh är nöjd med den färdiga konsthallen. Han rankar Liljevalchs Plus som nummer ett bland alla sina skapelser. Dessutom är betongvurmaren van vid ”få men högljudda kritiker”.

– Det är ju fortfarande en byggarbetsplats utanför. När det jobbet är klart och ljuset från Riddarfjärden speglar sig i huset, då är det färdigt. Jag tänker mig också en liten fin park här utanför, kanske döpt efter Mårten. Det här hade inte blivit av utan honom, säger Gert Wingårdh.

Mårten Castenfors ska nu börja ”avveckla sig själv”. Hans anställning sträcker sig fram till slutet av 2022, men han hymlar inte med att han kanske kommer att lämna uppdraget redan innan dess.

– När jag väl slutar här ska jag stänga dörren och aldrig komma tillbaka. Såvida det inte är någon bra utställning, säger han.

Det är som sagt en något trött chef som välkomnar till konsthallen, vars imponerande ljusinsläpp får den gamla hallen att framstå som en mörk garderob. Det har stormat kring Liljevalchs Plus – och även kring Mårten Castenfors. Så sent som i juni kringgick han regelverket och utsåg på egen hand en vice konsthallschef.

– Jag har fått lära mig att jag ska vakta min tunga, men det strider mot vem jag är. Jag är passionerad, visar känslor och jag säger vad jag tycker. Men den typen av konstchefer är på väg bort. Jag tror inte att man kommer att få se en sådan chef här igen, säger han.