Edvin Törnblom – är han 2020-talets Jonas Gardell?
Ju längre föreställningen pågår, ju mer tycker jag om honom
Bögen är lös (i magen)
För många i min generation är nog Edvin Törnblom en nobody.
Med sin humorföreställning ställer han sig plötsligt i pole position för att bli 2020-talets Jonas Gardell. Det är menat som en komplimang.
Många har starka åsikter om Jonas Gardell. Men få eller någon kan väl protestera emot att han är sin generations främsta skildrare – i romaner, tv-serier, filmer, shower – av vad det är att ”komma ut” som bög.
Edvin Törnblom hade jag knappt hört talas om när nu 23-åriga dottern började prata entusiastiskt om hans och Johanna Nordströms podd. Att de med sina liveföreställningar sålde ut Avicii Arena flera gånger om. ”För att vara nöjesskribent, har du dålig koll, farsan”, sa hon.
Så jag var rätt nollställd inför den här premiären. Och lite trött på komma-ut-som-bög-historier, efter att ha sträckläst drygt 600 sidor av Bret Easton Ellis ”Skärvorna” (för lång) inför en intervju (mycket rolig). En delvis självbiografisk historia om hur det är att gå från överklassmygbög i 1980-talets Los Angeles, till att bli ett litterärt fenomen.
Scenen i Edvin Törnbloms humorföreställning är ett snyggt återskapat pojkrum i Nacka. Det han lämnade först som 24-åring. Dit återvänder han nu en gång i månaden för att morsan ska ta hand om tvätten.
Och sedan berättar han sin historia. Om utanförskap, mobbning och stryk, killarna han beundrar på avstånd, första sexet, om skillnaden mellan ”Stockholmsbögar” och ”gårdsbögar”. Hela tiden med glimten i ögat. Det blir många skratt. Inledningsvis tänker jag ändå det-här-har-ju-redan-Gardell-berättat-om. Flera gånger, dessutom.
Men Edvin Törnblom liksom växer in i föreställningen. Tar till en del oväntade grepp. Blir mer och mer självsäker i sitt uppträdande. Allt mer rolig. Har en fantastisk publikkontakt med några på de främre raderna.
Och föreställningen i sig växer också. Med sång, musik, lite dans och akrobatik. Med ett roligt namedroppande. Och så småningom parodier på kända kvinnor, en av dem Ebba Busch i en inte särskilt snäll variant.
Ändå känner man hela tiden att det bultar ett stort hjärta i Edvin Törnblom. Ju längre föreställningen pågår, ju mer tycker jag om honom.
Efter vad som kändes som en typisk final, blir det i stället en lite modig och överraskande vändning i berättelsen.
Mot slutet känns Edvin Törnblom som en gjuten kandidat till att bli 2020-talets motsvarighet till Jonas Gardell när det gäller underhållande och gripande ”komma ut”-berättelser. Lika mångsidig blir han kanske aldrig. Men Törnblom sjunger bättre.
Och ja, dottern var med och var ännu mer entusiastisk än jag.