’Jag förstår inte varför jag måste utkämpa det här’

Per Bjurman

Musikern Kristian Gidlund, 29, är svårt sjuk i cancer och vet att han snart ska dö

NEW YORK. Det går inte att vara stark när man vet att man förmodligen ska dö.

Ändå är svårt cancersjuke musikern, skribenten och journalisten ­Kristian Gidlund just stark – starkare än någon annan jag nånsin känt.

För hur lite som nu än återstår av livet tycker han att det ska levas.

– Jag oroar mig inte för att jag inte ska bli 80 år. Jag vill bara att den tid jag har kvar ska bli bra så som möjligt, säger 29-åringen som tack vare en kärleksfull kampanj på nätet just firat sin första listetta.

Det var inte så här det skulle bli, det var inte så här vi skulle ”mötas” den här hösten.

När vi i somras firade att Kristian äntligen, efter ett och ett halvt år års bitter kamp mot en cancer unga män egentligen inte ska kunna drabbas av, var frisk handlade planerna om att ses här i New York, om att leva ut två före detta borlängebors nyfunna vänskap på Manhattans restauranger och rockklubbar och bardiskar.

Prognosen är mörk

Men cancern kom till­baka – chockerande snabbt och med ursinnig kraft.

– Ja, säger han på telefon från sin lägenhet i Stockholm, en månad efter vi druckit de där shotsen på Peace & Love var jag tillbaka på sjukhuset.

Det är i stället så vi får ha kontakt nu. Över nätet och på telefon, mellan cellgiftsbehandlingar han beskriver som helvetiska och som genererar biverk­ningar som får dina värsta bakrus att likna lätt klåda.

Och så lär det dessvärre fortsätta. För den här gången är prognosen hjärtskärande mörk. ­Cancern är aggressiv och har satt sig på helt fel ­ställen. Som ”Krille” själv skrivit på sin omskakande blogg: Han överlever troligen ­inte den här fajten. Han kommer sannolikt dö.

Jämför med krig

Vilket känns så fruktansvärt orättvist. Så ­oacceptabelt. Inte bara för att Kristian – trummis i popbandet Sugarplum Fairy, förträfflig skribent i bland annat nystartade magasinet Miss World och outstanding bloggare – är blott 29 år. Han är en osedvanligt vital och levande människa, exceptionellt begåvad och genomvänlig på samma gång, och dessutom utrustad med en förbluffande förmåga att utan åthävor nå andras hjärtan med det han gör.

Men ”orättvis” är ingen term han själv vill använda.

– Säger man att man ­inte förtjänar det här låter det som att man menar att det finns andra som gör det och jag önskar verkligen ingen annan att behöva gå igenom detta, säger han och fortsätter:

– Det låter kanske konstigt, men jag identifierar mig i stället med de unga amerikaner som kallades in till Vietnamkriget. Många av dem förstod ­inte vad de slogs för och tio­tusentals av dem kom aldrig hem igen. Det är likadant för mig. Jag förstår ­inte varför jag måste utkämpa det här slaget och jag vet att jag ska till en postering ­varifrån få kommit levande.

Bloggar om sin sjukdom

Den sortens originella tankegångar, den sortens formuleringskonst och den sortens brutala uppriktighet känner alla igen som läst bloggen där Kristian sedan våren 2011 skrivit om sitt liv.

Den följs i dag av tusentals läsare och varje inlägg får flera hundra kommentarer, alla fulla av djupt känd omtanke och empati, ibland också tacksamhet över att Kristian väcker ­insikter om det angelägna i tillvaron.

– Jag uppskattar stödet, det betyder mycket, och att läsa att ­någon efter att ha läst mig gått hem från ­jobbet några timmar tidigare för att få ­vara med sina älskade är oerhört rörande, säger ”Krille”.

– Samtidigt är det viktigt för mig att jag fortsätter skriva bara för mig själv, oavsett hur många som läser. Det är därför jag har den här bloggen, jag behöver få ­uttrycka min syn på livet och döden och sex och droger.

På senare tid har man också kunnat spåra en viss irritation över alla väl­menande råd om hur den unge masen ska göra för att besegra sina tumörer.

– Nja, det är frustration snarare än irritation. De som skriver menar ju väl, men ofta är råden så motsägelsefulla. Ena dagen ska jag undvika mejeriprodukter helt, nästa heter det att jag måste dricka en och en halv liter bröstmjölk per dygn, säger Kristian med ett lätt skratt innan han fortsätter:

– Man blir lätt förminskad och ses bara som sin sjukdom och det vill jag inte. Jag oroar mig inte för att jag inte ska bli 80 år. Jag vill bara att den tid jag har kvar ska bli så bra som möjligt, så jag vägrar sitta hemma och bara googla ­alternativa behandlingar. Kan jag åker jag mycket hellre ner på en sportbar och ser Färjestad spela hockey. Det ger mig kraft för stunden.

Pratade om allt

Det är inte alldeles lätt att förstå att en 29-åring som stirrar evigheten i ögonen kan vara så stark, men Kristian bara är det. Han räds inte de svåra frågorna, han går tvärtom rakt på dem och får ofta uppmana omvärlden – inklusive mig – att inte tassa runt de jobbiga frågorna. Den modiga hållningen tackar han uppväxten för, det var så han blev uppfostrad av mamma Eva och pappa Jan-Olof.

– Vi fick lära oss att alltid prata om allt i vår ­familj, konstaterar han.

Men styrka hämtas från den kärlek omgivningen visar också, som när vännen Mattias Lindblom nyligen iscensatte en Facebook-kampanj som slutade med att ”Sweet Jackie”, en låt Kristian skrev och spelade in med barndomskamraterna i Sugarplum Fairy för tio år sedan, plötsligt gick upp på förstaplatsen på Itunes singellista.

– Fantastiskt roligt, det hade man inte räknat med, men det är den låten värd, säger han.

”Skulle bli besviken”

Nu hoppas Kristian få spela den live också – ­åtminstone en gång till.

– Jag gjorde en spelning med Stiko-Per Larsson på en väns födelsedagsfest i Borlänge för en månad sedan och det var väldigt tungt strax innan, jag förstod inte hur det skulle gå att genomföra. Men när jag satt bakom trummorna och spelade kom jag på mig själv med att tänka ... ”jag har inte ont längre”, berättar han.

– Så jag skulle bli väldigt besviken om inte min kropp tillåter att jag gör en spelning till med Sugarplum Fairy. Vi är inte klara ännu, inte mentalt. Jag hoppas verkligen det går.

Ja, det hoppas vi andra också – det och, kanske mot allt förnuft, mycket mer.

För den här världen skulle vara så mycket fattigare utan ­Kristian.

Personfakta

Namn: Kristian Gidlund.

Ålder: 29.

Bor: I Stockholm.

Yrke: Journalist och ‧trummis i Sugarplum Fairy.

Familj: Mamma, pappa, syskon med familjer.

Aktuell: Bloggar om sin kamp mot cancer på www.ikroppenmin.blog‧spot.com som följs av ‧tusentals läsare.

EN OVANLIG CANCERFORM

Magsäckscancer är en av de ovanligare cancer‧formerna i Sverige, cirka 1 000 fall per år av totalt cirka 50 000 cancer‧diagnoser.

Magsäckscancer drabbar oftast äldre, 75 procent är över 65 år, och män något oftare än kvinnor.

Den behandlas med ‧kirurgi där tumören skärs bort. Det kan kombineras med strålning och/eller ‧cytostatika.

Symptomen är smygande och kan se olika ut. ‧Enligt Cancerfonden kan smärta i maggropen, obehagskänsla och uppkördhet vara de första tecknen. Andra drabbas av plötslig viktnedgång.