”Först tyckte jag filmrollen lät skittråkig”
”Tunna blå linjen”-stjärnan gör succé i Finland
Publicerad 2024-04-21
För tre år sedan blev hon hela Sveriges favoritpolis Sara genom SVT-serien ”Tunna blå linjen”.
Nu är Amanda Jansson, 33, aktuell i två andra maffiga kvinnoroller. Som jana kippo på teaterscenen. Och som Stormskärs Maja på bio.
– Ärligt talat, först tyckte jag filmrollen lät skittråkig. Sedan förstod jag att hon inte bara är en god tjej som lallar runt, utan en naturkraft. Otroligt tuff. Det är starka känslor och stora uttryck, säger Amanda.
Vi träffas i en hotellsvit i Stockholm när hon är på besök för att göra intervjuer och gå på galapremiär av ”Stormskärs Maja”.
Ett tillfälligt avbrott i teaterföreställningarna av ”Jag for ner till bror”, en tokhyllad uppsättning som spelas omväxlande i Sundsvall och på turné i Norrland.
Största succén i Finland sedan ”Okänd soldat”
Vi börjar med filmen. Den som Amanda Jansson tyckte lät ”skittråkig” när hon blev ombedd att skicka en selftape, att filma några korta scener med sig själv på mobilen, till producenterna av filmen.
Nu ångrar hon inte att hon ändrade uppfattning och verkligen gjorde filmen. Den har snart setts av en halv miljon människor i Finland. Största succén där sedan den senaste filmversionen av nationaleposet ”Okänd soldat”.
Amanda säger:
– Jag var där på premiären. Nu är det är ju hela tio procent av Finlands befolkning som har sett filmen. Den dag jag vill få bekräftelse, får jag väl åka dit…
”Jag var inte så himla peppad”
Hon hade i likhet med undertecknad aldrig hört talas om förlagan, fem romaner av åländska författaren Anni Blomqvist (1909-1990), som kom ut åren 1968-1973.
– Jag hade ingen aning, jag fattade ingenting när jag fick frågan att skicka in en selftape till ”Stormskärs Maja”. Jag var inte så himla peppad, var lite rädd att hamna i ett fack som gullig tjej. Men när jag träffade Tiina (Lymi), regissören, och fick höra hennes visioner för filmen väckte det intresset till liv hos mig. Så sedan kastade jag mig ut i rollen.
– Maja är otroligt tuff. Det är starka känslor och stora uttryck. Hon har ett rikt inre liv. Så nu är jag så otroligt glad att jag gjorde det här.
”Stormskärs Maja” utspelas bland fattiga fiskarfamiljer på Åland i mitten av 1800-talet. Maja och maken Janne (Linus Troedsson) bor längst ut i havsbandet med många barn. När han riskerar att dras in i Krimkriget, flyr han och gömmer sig under några år. Maja och barnen får kämpa ensamma mot både dåligt väder och annat elände och brittiska soldater som invaderar ön där de bor. Det är en spännande, gripande och en ganska storslagen episk historia.
Undervattensscenerna: ”De fick hänga på mig tyngder”
Vad var största utmaningen?
– Det finns alltid en risk att göra en klassiker, ett nationalepos. Dessutom gjordes det en tv-serie av böckerna på 1970-talet som blev väldigt uppskattad. Folk skulle kunna vara väldigt kritiska. Så det är svårt att ta in hur stor filmen blivit nu.
– Jag fick lära mig den åländska dialekten. Mjölka kor och rensa fisk. Spinna garn. Sådant jag inte direkt har ägnat så mycket tid åt tidigare (skratt). Vädret var en annan utmaning. Samtidigt en blessing. Det var så kallt ibland så snoret rann av sig självt när det skulle göra det i filmen.
– Undervattensscenerna var inte heller lätta. Jag hade övat med en dykare. Då hade jag våtdräkt. När jag skulle göra samma scener med kjolar och tröjor var det ju mycket kallare i vattnet. Och det kom luft i kläderna så var det svårt att sjunka, de fick hänga på mig tyngder.
Har jobbat på kärnkraftverket i Forsmark
Utmaningar är dock inget som har skrämt Amanda Jansson under hennes hittills ganska korta karriär.
Hon kommer från Skärplinge, som ligger några mil från kärnkraftverket i Forsmark.
Där har de flesta i hennes familj jobbat, inklusive hon själv ett år efter gymnasiet.
Via Fridhems folkhögskola i Svalöv, hamnade hon på Teaterhögskolan i Luleå. Redan där fick hon provfilma för rollen som Sara, den kristna polisen från Umeå som flyttar till Malmö och blir nybakad polis i gänget i ”Tunna blå linjen”.
Hade en affisch på Peter Haber
Innan dess hade hon gjort mindre roller i tv-serier som ”Midnattssol”, ”Rebecka Martinsson” och en Beck-film. Just det sistnämnda tyckte hon var så stort då, för hon har alltid varit en stor fan av filmerna. Att hon hade en filmaffisch på väggen hemma med Peter Haber, vågade hon dock aldrig säga till honom när de filmade.
Nu finns en tredje säsong av ”Tunna blå linjen” snart färdiginspelad.
Amanda vill (och får) inte säga så mycket om den.
”Tunna blå linjen” – årets tema är narkotika
– Det har gått en tid sedan förra säsongens slut. Det har hänt saker med Sara som person. Temat i säsongen är narkotika och narkotikapolitiken. Vi försöker belysa det från så många håll som möjligt. Och så handlar det så klart om relationerna mellan poliserna och hur de förhåller sig till sitt arbete och privatliv.
Under våren har dock Amanda främst ägnat sig åt ett uppmärksammat teaterprojekt.
Teater Västernorrlands ”Jag for ner till bror” hade premiär i Sundsvall i mitten av mars. Fick lysande recensioner. Och är naturligtvis baserad på Karin Smirnoffs boktrilogi om jana kippo, som sålts i cirka 750 000 exemplar i Sverige.
”Jag är helt slut efter föreställningarna”
Ett kraftprov på alla tänkbara sätt. De fyra skådespelarna – Amanda, Martin Pareto, Helena Svartling, Victor Wigardt – är på scenen hela tiden. Och det är, minst sagt, starka känslor som förmedlas på scenen.
– Jag är helt slut efter föreställningarna. Jag spelar i varje scen, det är en uttömmande pjäs. Men jag älskar ju att gå in i de här starka känslorna. Det är en lyx att ha fått göra Sara, Maja och jana kippo.
Fast hon erkänner att det var inte kärlek vid första ögonkastet till jana kippo.
– Först började jag lyssna på böckerna. Då fattade jag inte grejen, det är ett så speciellt språk. Sedan läste jag den och förstod bättre vilken stark berättelse det är.
Tvekade aldrig
Amanda är nog med att säga att hon inte har något emot Lo Kauppis sätt att läsa in boken.
– Nu har jag lyssnat efteråt. Det måste ha varit en svår bok att läsa in.
Så när regissören Julia Marko-Nord ringde och frågade om hon ville spela jana kippo, tvekade aldrig Amanda. Hon kunde redan historien.
– Det var en no-brainer, det enda var att pussla ihop det med inspelningen av ”Tunna blå linjen”.
Hoppas på ”Jag for ner till bror” som tv-serie
”Jag for ner till bror” spelas både på turné i Norrland, de kommer inte längre söderut än till Uppsala, och i Sundsvall, där sista föreställningen är 18 maj. Utsålt hela tiden.
Hela Sverige vill väl se föreställningen. Vad ska ni göra åt det?
– Det är klart vi hade kunnat spela mer. Men teatern ska matcha sin repertoar och skådespelarna har ju sina liv.
Är det ingen film eller tv-serie på gång av böckerna?
– Jag vet att Filmlance haft rättigheterna i flera år, men… de har väl inte kommit till skott.
Om de gör det, låter det som du har pole position för rollen nu?
– Kan jag spela jana kippo på teatern, så är det väl klart att jag skulle kunna göra det i en tv-serie också, säger Amanda.
Amanda Jansson om…
… skådespelarbranschen:
– Jag är från lilla Skärplinge. Har inga skådespelare i min släkt. Kände inga på scenskolan när jag kom in där. Det var som en annan värld. Branschen är hierarkisk. Här i Sverige vet man vilka som är viktiga personer. När vi filmade på Åland och Finland visste jag inte vem någon var, utom Tobias Zilliacus, som spelar min far. Det var skönt. Alla var lika mycket värda. Linus (Troedsson) som spelar min man har varit en otrolig klippa.
… att bo i Gävle:
– När andrahandskontraktet i Stockholm gick ut, kom jag på att jag behöver inte bo där. Gävle är nära till min familj. Och bara en timme och tjugo minuter till Stockholm med tåg. Men senaste tiden har jag inte varit hemma mycket. Man kommer hem två nätter. Har ingen mat i kylskåpet. Men det är ett lyxproblem. I sommar ska jag vara mer hemma.
… Karin Smirnoff har sett pjäsen ”Jag for ner till bror”:
– För några veckor sedan. Jag hade inte träffat henne tidigare. Hon läste manusförfattarens första pitch. Det är stort och fint att hon sedan låtit oss göra vår grej. Hon kom in och tackade oss och var uppenbart tagen och glad över det hon sett.