En fest för sinnet

Moulin Rouge!

Australisk musikal av Baz Luhrmann, med Nicole Kidman, Ewan McGregor, John Leguizamo, Jim Broadbent, Kylie Minogue m fl.

Moulin Rouge i Paris är en av världens mest klassiska nattklubbar.

Där har man framfört påkostade shower sedan 1899 - men knappast någon som ens är i närheten av Baz Luhrmanns bombastiska och kitschiga filmmusikal.

Precis som hans "Romeo + Julia" (1996) med Leonardo DiCaprio och Claire Danes var en postmodernistisk MTV-version av Shakespeare-klassikern, är det här en fräck och modern variant av den klassiska filmmusikalen från Hollywood.

Visst, Moulin Rouges klassiska can can-dans finns med.

Och året när den lite sorgliga kärlekshistorien mellan dansösen Satine ( Nicole Kidman) och blivande författaren Christian ( Ewan McGregor) utspelas, är just 1899.

Men när det gäller attityder, kläder, scenografi, repliker och inte minst musik, lånar Luhrmann annars friskt från de senaste 50 årens populärkultur.

Filmen har ett så enormt flöde av bilder och toner, att man känner sig nästan utmattad efter två timmar. En amerikansk kritiker skrev att det kändes som att vara inlåst i en hiss med en cirkus. Det var menat som beröm, jag kan tycka att det är den enda invändningen mot filmen: det blir bara för mycket ibland, det finns inga andningspauser.

Men det är en marginell invändning. För här finns så mycket som är så enormt bra. Dataanimeringen som återskapar gamla Paris på ett sällsynt läckert vis. Fantasifullheten i kläderna och scenografin. Musikvalet, där huvudpersonerna tilltalar varandra genom att sjunga allt från Nirvana till Madonna, från "Sound of music" till Elton John. Och aldrig trodde man väl att Paul McCartneys "Silly love songs" skulle bli en låt som plötsligt betyder något.

Fast inget skulle ju förstås ändå fungera utan två bra skådisar i centrum. Kidman/McGregor har både total närvaro, kemi mellan varandra och bra sångröster.

"Moulin Rouge!" är verkligen en fest, för både ögonen och öronen.

Jan-Olov Andersson