Fem minuter tog i själva verket sex timmar

Ylva Niklasson

Så ser det ut på ”paradisön” – egentligen

Det största problemet är att Robinsondeltagarna inte är skådespelare.

Därför blir det pinsamt styltigt när de tvingas fejka glädjescener.

Förra januari fick jag frågan från chefen som alla vill ha. Kan jag åka till solen i två veckor? Vill jag lämna mörkt och slaskigt vinter-Sverige och åka och bevaka Robinsoninspelningen i Filippinerna? Glida runt i bikini, äta gott, sova på lyxigt hotell, skriva lite - och få lön för det. You betcha!

Paradiset är en bluff

Men verkligheten är inte fullt så glammig. Precis som Mats Thelin och Angela Monroe berättar i webb-inslaget så är varje klipp du ser i tv ett resultat av säkert tio omtagningar.

Det första ö-rådet vi besökte, det när Linda Isacsson skickade hem Michel Berendji, avverkades på 5 minuter i tv. I själva verket tog det sex timmar. Det var dessutom för trångt i själva ö-rådet så vi journalister satt på en träbänk i djungeln och följde händelserna på en skitliten monitor. Vi frös, var hungriga, hade träsmak i arslet och kunde åka puckelpist med pekfingret över myggbetten efteråt. Ordet "omtagning" ringde i öronen när jag stupade i säng den natten.

Vad är det som tar sådan tid? Det kan vara en felsägning av Linda, en regnskur som passerar, en lampa som pajar, videoband som tar slut, en mikrofon som glappar - hur mycket teknik som helst måste klaffa. En gång började Christian Ternstedts hår att brinna av en fackla, en annan gång svimmade Jamro Heinonen och trillade av ö-rådspallen. Sådant klipps bort. Och måste tas om.

Inte skådespelare

Det suckas och muttras alltid lite vid omtagningar, eftersom det är jobbigt rent generellt. Men det största problemet är att de som söker till denna äventyrssåpa inte är skådespelare. Därför blir det pinsamt styltigt när till exempel en glädje-scen vid en tävlingsvinst måste tas om.

– Kan ni gå tillbaka till sina ursprungspositioner, skriker inspelningsledaren mitt i segerruset och alla tvingar ner sina mungipor igen. På given order ska deltagarna sedan låtsas bli glada igen. De ska skratta, kramas, pressa fram glädjetårar och hitta den där segerkänslan igen. Och igen. Och igen. Det hade varit en utmaning till och med för Helena Bergström.

En tanke bakom allt

Men när vi svär över att det känns bluff och båg så får vi inte glömma anledningen till fejkandet. TV4 vill göra bra tv. Och lyckas. Ni minns kanske när "Big brother" sändes dygnet runt (på någon betaltjänst). Tittarna kunde se deltagarna sova, äta, sitta tysta i ett hörn eller bara klia sig i armvecket. Det var billig och urtråkig tv. Robinson är ett av Sveriges genom tiderna mest påkostade och snygga produktioner. Så styltigt eller ej - det är värt varenda omtagning.

Ylva Niklasson