Okej vara skadeglad när 3D misslyckas
Girigheten slår tillbaka mot Hollywood.
Och man får vara skadeglad när något så dumt som den besinningslösa satsningen på 3D-filmer misslyckas.
Rekordintäkterna för James Camerons ”Avatar” (2009) fick Hollywood och biografägarna att gå all in på 3D-filmer. På några år mer än fördubblades antalet 3D-filmer.
Firade jul i Umeå året efter. Skulle på bio på juldagen med barnen. Fanns hur många biljetter som helst till vår tecknade film, för den gick i den överlägset största salongen. Den enda som var ombyggd för 3D. Medan vuxenpubliken var ursinnig, för att det var slutsålt till Colin Nutleys tredje ”Änglagårds”-film, som förpassats till mindre salonger.
Nu är problemen med biograferna i stort sett bortbyggda.
Men då har folk, åtminstone i USA, tröttnat på 3D-filmer, där effekterna ytterst sällan tillför mer än 3-4 dollar dyrare biljetter, mörkare bild och böket med glasögonen. Folk känner sig blåsta, helt enkelt. Få filmskapare är lika mycket visionärer som James Cameron.
För några år sedan stod en films 3D-visningar för uppåt 70 procent av intäkterna i USA. I sommar har de sjunkit under 30 procent för filmer som ”The great Gatsby”, ”Dumma mej 2”, ”World war Z” och ”Monsters university”.
En utveckling som ännu inte nått Sverige, här väljer de flesta 3D om det är en film i 3D.
Även filmskaparna har börjat protestera. J.J. Abrams har berättat att filmbolaget tvingade honom att konvertera ”Star Trek”-filmen till 3D mot hans vilja. Neill Blomkamp – vars ”Elysium” är biografernas häftigaste film just nu – säger att han aldrig tänker göra en film i 3D.
Tror inte heller på Peter Jacksons metod, med 3D och 48 bilder/sekund i stället för 24 bilder/sekund. I första ”Hobbit”-filmen blev ju bilden inte sällan för tydlig, så att specialeffekterna såg ut som just… specialeffekter. Inte helt lyckat.
Girigheten segrar inte alltid.