Dårfinkens show är galnast av alla
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-05-09
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
HelSINGFORS
Och nu ska vi prata lite om ? aluminiumfolie.
Tanzen!
Skriker Verka Serduchka, en folieförpackad dragqueen från Ukraina.
Och till och med repetitionernas ljudtekniker längst bak i Hartwall Arena ställer sig upp och härmar numrets, ähum, koreografi. De knycker uppochner med armarna, uppochner.
De är inte ensamma. Serduchka-dansen sprider sig snabbt genom arenan. De mest exalterade fansen är dessutom invirade i, just det, folie.
Hur dansen ser ut? Som speedad längdskidåkning i klassisk stil.
Stämningen är helt knäpp.
Verka Serduchkas bidrag – dagisramsan ”Dancing lasha tumbai” – är för ögonblicket tävlingens mest omtalade låt.
Alla nynnar på bidragets löjliga melodi:
”Sieben, sieben, ai lyu lyu, sieben, sieben, ein, zwei. Sieben, sieben, ai lyu lyu, ein, zwei, drei – tanzen!”
Alla vill åka längdskidor med armarna till Verkas dragspelstechno. Alla vill tanzen. Eller åtminstone de flesta.
Schlagerbuskisen fortsätter på Ukrainas presskonferens. Verka Serduchka står framme vid podiet tillsammans med en tolk och nån han kallar för sin mamma. Han pratar om att växa upp i en barack, att mamman bröt armen under gårdagens officiella välkomstfest och att han är förföljd av en tokig bulgar.
Allt är givetvis ett skämt.
Verka heter egentligen Andrei Danilko och han uppfann sin scenkaraktär i början av 90-talet. Men skämtet kan gå väldigt långt på lördag. Dårfinken är inte bara stor i röststarka öststater. När hela 42 länder får rösta – nytt rekord – gäller det att stå ut. Och inget nummer är galnare än ”Dancing lasha tumbai”.
Verka har också fattat att tyska är världens roligaste språk.
”Sieben, sieben, ai lyu lyu, sieben, sieben, ein, zwei??”
Förlåt, men jag får den inte ur skallen.
I en annan del av schlagervärlden gör The Ark en alldeles strålande repetition.
Bandet uppträder inte – de briserar.
Det går bra nu.
