Är det så konstigt att vi vill ha bantningstips?
De röda mattorna i Hollywood har förvandlats till marknadsföringsevent för läkemedlet Ozempic. Det ena nyckelbenet efter det andra fångas av kamerablixtar och etsar sig fast på näthinnan hos miljoner människor. Människor som förvisso är vana att se kotor och skarpa kindben överallt, men ändå. Det gör något med oss när de vi beundrar, vars rollkaraktärer vi identifierar oss med, byter utseende. När deras läppar blir för stora, näsan för spetsig eller pannan orörlig är det lätt att skratta bort, tänka att de tappat kontakten med verkligheten. Men när de blir smala händer något annat, vi vill veta hur! Botox, fettsugningar och kirurgi fattar vi. Men hur blir man bara… tunn?
Det är den frågan som ockuperat kocken Jessica Frejs följare. Efter att hon lagade mat i Nyhetsmorgon flockades folk i kommentarsfält för att påpeka att Frej gått ner i vikt. De ville veta hur det hade gått till och tjatet blev så högljutt att hon kände sig nödgad att i en lång text skriva om sin kropp. Hon skrev om yoga och psykologi och att må bra. Ingen bantning, men livsstilsförändringar. Hon är en i raden av många profiler som krympt. Och en av många som fått frågan: hur gjorde du?
I en tid som domineras av Ozempic-kroppar har dammluckorna till att återigen utan förbehåll kommentera kvinnors kroppar öppnats. Det kan kännas både obehagligt och tröttsamt, men är det så konstigt?
I jakten på smalhet och rikedom tycks alla medel vara tillåtna. Att minska mängden fett på sin kropp och fylla bankkontot med pengar är två drömmar som en stor del av världens befolkning delar. Och båda dessa ämnen är mer eller mindre tabu att prata om med varandra. Men vi vänder oss gärna till tidningar, böcker och förebilder för att få goda råd. Det är väl egentligen inte konstigare att be en smal om bantningstips än vad det är att be en rik om börstips.
Att vi är många som önskar att kroppen inte spelade någon roll omkullkastar inte detta system. Det tydligaste beviset för det är den kroppspositiva rörelsens kraschlandning. Kvinnor som byggt stora följarskaror och tjänat pengar på att prata om kärleken till bilringar på magen har – ofta helt okommenterat – börjat visa upp en helt annan kropp. Liten och tight. Samtidigt ska de som frågar hur fan det gick till skämmas. Jag köper inte det.
Om inte ens de som blivit framgångsrika med sin tjockhet som signum pallar trycket att vara tjocka och stolta, hur ska då någon annan palla det? Ska vi ändra strukturerna och motarbeta idealen krävs mycket mer än att enskilda människor ska avstå från att fråga andra människor hur de blev smala. Trist för den framgångsrika Instagram-kvinna som bombarderas med frågan om och om igen, men… du är drömmen nu, det här är prislappen för en smal kropp och lyckad viktnedgång. Sånt är livet.
