Björn hade fått göra mer än pissa långt
Måns Herngrens lokalkännedom. Björn Gustafssons uteblivna filmroll. Dogge Doggelito som byracka.
Sådant man funderar över innan man kan lägga filmåret 2008 till handlingarna.
Fast det går ju förstås inte att göra bokslut förrän alla prisgalor är över framåt våren. Oscar är sist ut, 22 februari. Guldbagge-nomineringarna blev ungefär som väntat, även om jag inte alls delar juryns förtjusning i Ruben Östlunds ”De ofrivilliga”. Men var tog suveräna ”Bedragaren” vägen i dokumentärfilmsklassen? Har ni inte sett den, går den i SVT på söndag. Uppenbarligen har Hannes Holm suttit bakom ratten när han och Måns Herngren rekat stockholmsmiljöer till sina gemensamma filmer. För när Måns på egen hand gjort ”Allt flyter”, undrar man ju hur det är med lokalkännedomen. Alla rollfigurer i filmen bor i eller kring Stockholm. När konstsimmarna sedan ska visa upp sig på Pride- festivalen på Söder i Stockholm, är det som att resan dit tar ett dygn och ingen har en aning om vart de ska.
Klart grabben behövde en time out, huvudsaken är att han mår bra. Kan ändå inte låta bli att fundera över hur mycket välbehövlig humor Björn Gustafsson trots allt hade kunnat tillföra rollen som barnbarnets pojkvän i ”Vi hade i alla fall tur med vädret – igen!”. Stackars Gustav Berg får ju inte göra något roligare än att pissa långt.
Många har skrattat åt Dogge Doggelitos reklamjobb. ”Cykel på köpet”, ni vet.
Men alla barn älskar hans röst. Lite Markoolio-faktor. Och bland alla människor och hundar som babblar i ett på svenska i ”Chihuahuan i Beverly Hills”, är hans dubbningsjobb verkligen överlägset bäst.
För övrigt blir man ju väldigt sugen på Lukas Moodyssons ”Mammut” när man ser trailern.
För att inte tala om hur nyfiken man är på Stieg Larsson- filmatiseringarna. Bara att läsa rollistorna är spännande?…