”Idol” återföds – som en annan talangsåpa
Det är egentligen ingen sorglig begravning.
Snarare en framgångsrik reinkarnation.
Jag är en extrem nostalgiker.
Är en sån där person som fortfarande inte kan slänga gamla pärmar med brevpapper jag sparat sedan lågstadiet. Som fyller mitt hem med bondromantik och tenderar glorifiera det som en gång varit.
Därför tar jag emot nyheten med säg blandade känslor.
Som trogen nostalgiker blickar jag genast tillbaka till 2005, starten på vår relation. Hur jag hängde vecka efter vecka med Agnes Carlsson, Måns Zelmerlöw och Sebastian Karlsson. Hur jag genom åren följt trevande killar och tjejer med artistdrömmar. Och det är en härlig skara som lyckats.
Men ”Idol” har sedan starten 2004 tampats med ett stort problem. Att odla fram en framgångsrik vinnare.
År efter år, samma huvudbry.
Silvermedaljören Darin seglade kvickt om Daniel Lindström på hitlistorna. Amanda Jensen brände med maximala hästkrafter förbi Marie Picasso. Tove Styrke, som trots tredjeplatsen, knep biljetten till stjärnorna.
Ingen kan påstå att ”Idol” INTE har förgyllt artist-Sverige med stjärnor. Att det inte är en av Sveriges största plantskolor för talanger.
Men någonstans mellan Marie Picassos wailningar och Peter Jihdes sorti började ”Idol” likna en lunga som inte får tillräckligt mycket syre. Som andas tyngre och tyngre, och tvingas överdosera Bricanyl för att orka. Och för alla oss astmatiker där ute vet vi att Bricanyl inte vidgar luftvägarna utan att få hela kroppen att darra.
TV4, Meter, ja till och med mediemogulen Rupert Murdoch kan inte längre blunda för slemhostan och andnöden.
Det är dags att stänga av respiratorn.
Men, egentligen är det här inte ett dugg dramatiskt. Eller sorgligt.
För det som händer är att ”Idol” återföds till ännu en talangsåpasuccé – brittiska ”X-Factor”.
2011 är ändå året vi omöjligt kan toppa.
Laila Bagge levererade vår allra första ”Idol”-bebis.
Kit, sägs han heta.
Och något säger mig att en kille som Kit kommer föra ”Idol”-genen vidare.