”Jag var killen folk ville spöa”

Brolle berättar om den ensamma uppväxten

Han är norrlänningen som gett luggen ett ansikte. Och Boden en kör. Men i hemstaden finns både glädjesång och mollstämda minnen.

– Jag hade inga kompisar i skolan, säger han till Klick!.

Vår intervju på hotellet i Stockholm är som tagen ur Hitchcocks ”Fåglarna”.

Kjell ”Brolle” Wallmark, 26, sitter i en fåtölj. Under samtalets gång kommer damerna fram. Sätter sig i närheten. En efter en. Utan ett ord. Men med stora leenden. Brolle ler tillbaka och snicksnackar lite. Skrattar och skapar en liten böljning i vågen till lugg.

– Det är jättetrevligt när folk kommer fram och är trevliga, säger han och lägger upp sin cowboybootskläddafot på knät.

hotfull stämning

Självförtroende har han alltid haft. Även om det tumlats runt genom åren. Skoltiden i Boden minns han som tung. Framförallt åttan och nian.

– Jag hade inga kompisar direkt, utan var rätt mycket ensamvarg, säger Brolle.

Polarna från hembyn gick i en annan högstadieskola. Och relationen med eleverna han mötte i sin egen skolkorridor var frostig, ”ytlig” och ibland hotfull.

– Jag hade ingen samhörighet med dem, framförallt inte med dem i min klass. Jag blev anonym. För jag hade ingen glädje att sprida.

– Jag var killen folk ville spöa, säger Brolle.

slogs i skolan

Men han var inte killen som backade. Att ta till knytnävarna blev ett försvar. Vid ett tillfälle stod han öga mot öga med skolans värsting i korridoren. Som ville slåss. Eleverna samlades i en ring runt omkring dem.

– Om jag viker mig nu kommer jag aldrig mer kunna gå till skolan med hedern i behåll, tänkte jag. Så jag vek mig inte. Och det blev ett jäkla bråk. Det var det som behövdes, för sen behövde jag inte gå dit med svansen mellan benen. De försökte trycka ner mig men jag gav mig aldrig. Jag var tjurskallig redan då, säger Brolle och ler.

– Att bråka, det skulle jag aldrig göra i dag. Men när man var 14-15 år... då är det så man pratar.

Till slut fick han nog och hoppade av nian. I stället tog han ett sabbatsår och jobbade, innan han flyttade till Kalix 10 mil utanför Boden, för att börja på Naturbruksgymnasiet.

– Det bästa jag gjort i mitt liv. Det var som en nytändning. Ingen visste någonting om mig, jag visste inget om dem. Det var grymt.

Han fick nya vänner. Nära kompisar. Och självförtroendet växte. När folk samlades i ring runt honom denna gång, var det tjejer med tindrande ögon som ville höra honom sjunga.

misshandlad

Men snart kom nästa prövning. Under en kort period förlorade Brolle två av sina bästa vänner i olyckor och blev själv utsatt för en svår misshandel.

– Näsan var knäckt, jag såg jättekonstig ut ett tag. Morsan fick sminka mig. Men direkt efter att det hade hänt sa jag till morsan att jag måste tillbaka. För jag trivdes så bra där.

Han återvände till Kalix. Efter några månader sprang chocken i kapp honom. Brolle fick svårt att sova om nätterna, tyckte sig höra bilar utanför fönstret och slaggade ofta hos kompisar för att slippa vara ensam.

– Det var en jäkligt tung period. Men jag var tvungen att ta det direkt. Jag hade ju alltid stöd, i min familj och polarna.

Brolle pratar öppenhjärtigt, utan att slira på ord, rynkade ögonbryn eller tårar. Och han skrattar ofta. Perioden hör till det förflutna. Precis där många plågoandar, som i dag hälsar glatt, verkar lägga historien.

– Men det har gjort mig till den jag är i dag. Tjurskallig och målmedveten. Man kan inte skyddas, för då tror jag inte att man hittar sig själv, säger Brolle.

ny kärlek

I dag gör han succé i ”Körslaget” med laget ”Boden”. Och är av damerna runtom oss att döma en klar tjejfavorit. I högen av beundrarpost finns bland annat en hela sex sidor lång dejtingförfrågan.

Men spara pappret. Brolle är upptagen. Sedan fyra månader tillbaka har han en hemlig flickvän, som han träffade via jobb. Sångerskan Elin Lanto är den som utpekas, men när hon kommer på tal svarar Brolle:

– Inga kommentarer.