Så bra var Håkan Hellströms turnépremiär

Kristin Lundell

Det fanns ett tak att slå i ändå.

Såklart.

Håkan Hellström är fortfarande glödande bra men nu är han tillbaka i vardagen.

På ett sätt var det ju logiskt.

Efter att ha gjort tre historiska spelningar i år – ett uppvärmningsgig på Gramercy Theatre i New York följdes av två publikrekord på Ullevi – var det ju väntat att det här skulle komma.

Att kalla det för backlash är dock att vara lite väl dramatisk. Det är ju inte det som det handlar om.

Men med tanke på hur högt den 42-årige göteborgaren har puttat taket de senaste åren är det nu också upp till extrema höjder som han hela tiden ska nå.

2016 har varit imponerande generöst mot Håkan Hellström och det med all rätta. Senaste skivan ”Du gamla du fria” innehåller några av hans bästa låtar. När han nu ska knyta ihop sitt succéår blir det däremot med en känsla av vardag.

Det är egentligen inte så konstigt.

Ingen historia skrivs i kväll

För efter två elektriskt vibrerande folkfester kommer nu en turnépremiär i en vanlig mellanarena. Från Ullevis 70 000 i publiken till Scandinaviums 12 000. Håkan Hellström är tillbaka på den nivån som han var tidigare. Livet innan de trippla publikrekorden.

Det är heller ingen historia som skrivs denna kväll. Det är en bra spelkväll - Håkan Hellström och bandet ror båten så att svetten lackar - men det är egentligen inte mer än så.

Inget att skriva hem till barnbarnen om.

Håkan Hellström står hela tiden på tå – redo att svinga slag efter slag. Han visar upp sina bästa Michael Jackson-steg, går ner på knä, reser sig, snurrar och låter fötterna sväva över marken. Bandet sluter hela tiden upp som en klunga bakom honom. I bakgrunden hetsar LaGaylia Frazier på. Det ska gå fortare och fortare.

Visst för att energin alltid har varit en viktig del av Håkan Hellströms musik men ibland är det som att låtarna trängs in i ett hörn av bara farten. Det tutas på i vänsterfilen när lite ömsint kärlek hade varit en bättre melodi.

Iförd jeansjacka med ryggemblem och en vit kråsskjorta sjunger Hellström hjärtat ur sig precis så som han brukar göra. Han är aldrig någonsin dålig. Hans nivå är skyhög.

Sticker nålen i sin ballong

Men det blir ett avslut som är lite som att Håkan Hellström sticker nålen i sin egen ballong. Efter att Amason-sångerskan Amanda Bergman agerat duettpartner i det som visar sig vara kvällens sista låt – ”Öppen genom hela natten”, ett av de mindre bra spåren från nya skivan – avslutar Hellström med att fråga om ett mynt från publiken. Sedan är allt över.

Vad var det med myntet? Behövde han en femma till parkeringen?

Ja fråga inte mig.

Efter en kväll som stundtals varit strålande landade allt i ett frågetecken.

Så väldigt snopet.

I sprickorna kommer ljuset in

Årets bästa låt får öppna. Men vem slängde in denna magiska sång i torktumlaren och tryckte på programmet för kakafonisk flöjtrock?

Mitt Gullbergs kaj paradis

Tut tut. Jo det är kul och fest men vi får inte glömma känslan på parkeringen för det.

Du kan gå din egen väg

Allsång och näve i luften. Fullt ställ var det också här. Det är tydligen den stilen som gäller ikväll.

Jag utan dig

Åh. Denna naivistiska kärleksballad blir ännu lite naknare med det ensamma pianospelet. Hjärtat bjuder upp tårkanalerna.

Pärlor

Ja det är så här man slipar en låtpärla. Nu är det hjärtat som står på vid gavel och slår.

Man måste dö några gånger innan man kan leva

En av svensk musikhistorias mest sanna titlar. Sitter som en fånga dagen-tatuering i svanken.

Uppsnärjd i det blå

Bom. Aje. Rakt i magen. Inte går det att stå emot detta. Hellström glider fram rent bokstavligt.

Vid protesfabrikens stängsel

Åh herregud så fint. Man måste snyta sig i Markus Larsson.

Shelley

Livet. Så underbart det ändå är. Man blir lätt filosofisk.

Gårdakvarnar och skit

Som om stjärnorna bjöd upp till en mastig maxiballad. Man går inte isär när man går med Håkan och bandet.

2 steg från paradise

LaGaylia har fått tag på tändstickorna och eldar på arrangemanget. Det bränner under soulfossingarna.

Ramlar

Dåliga gatan – vilken underbar adress. Kan man få sin post ställd dit?

Kärlek är ett brev skickat tusen gånger

Håkan kramar hjärtat. Och så trumpeten på detta. Och vänta – nu kommer saxofonen in från vänster. Och LaGaylia från höger. Kan någon räcka luktsaltet för nu är det dåndimp deluxe.

Tro och tvivel

Håkan svingar sig upp från knäna. Alla får dansa när det är kongosparty.

Kom igen Lena

Nu brinner det under galoscherna igen. Som att få en bricka hot shots serverad inifrån.

Valborg

Hjärtat går av på mitten och klistras ihop av Stefan Sporséns trumpet i 00-talets finaste kärlekssång.

När lyktorna tänds

En powerballad om Hisingen som nämner E6:an? Javisst. Cirkulera.

Din tid kommer

Också årets bästa låt och nu i sin mest lyckosaliga form. Kvällens absoluta peak.

Extranummer:

Pistol

Amanda Bergman dyker upp i paljettklänning och klär om hela låten. Håkan ansluter när det är dags att tänka på refrängen.

En midsommarnattsdröm

Revolutionen låter loco motion möta boogie woogie. Alla får föra.

Känn ingen sorg för mig Göteborg

Håkan rymmer upp på läktaren. Sedan blir det konfettikalas. Ungefär så.

Det kommer aldrig vara över för mig

Inleds med en fysisk vurpa men Hellström snubblar givetvis inget mer. Håkan, du har alltid rätt i denna låt.

Du är snart där

Amanda och Håkan i ny duett. Nu hyperventilerar hjärtat.

Öppen genom hela natten

Amanda Bergman stannar kvar som Håkans ultimata duettpartner. Introt till det snopna slutet.