Lokko: Henrik Schyffert var mest desperat att hålla ihop gruppen
Killinggänget återförenas i SVT
Publicerad 2024-01-18
Henrik Schyffert har beskrivits som frontmannen för Killinggänget på 90-talet.
Trots succén slog det dåliga självförtroendet till och komikern kände att han inte var någon utanför humorgruppen.
– Henrik är den som var mest desperat att hålla ihop gruppen, det var hans identitet helt och hållet, säger kollegan Andres Lokko i SVT-dokumentären ”Berättelsen om Killinggänget”.
I dag är Henrik Schyffert, 55, en av Sveriges mest framgångsrika komiker och en framstående profil i offentligheten.
Men under Killinggänget-tiden var komikerns självförtroende i botten. Många i gruppen upplevde att han var den som behövde Killinggänget mest medan de andra även hade egna karriärer. Och Schyffert själv kände både mycket ångest och osäkerhet under denna tid.
– För mig var det som att gruppen ”var jag” trots att jag hade väldigt lite att tillföra. Det har jag brottats med hela livet, säger Schyffert i SVT-dokumentären ”Berättelsen om Killinggänget”.
”Schyffert var vår logga”
I dokumentären berättar Killinggänget-kollegan Andres Lokko, 56, att det fanns en ”outtalad ”rankinglista” där den som ”behövde Killinggänget som mest” låg längst ner på listan.
– Henrik är den som var mest desperat att hålla ihop gruppen. Han tyckte att vi måste gör mer saker, för att Killinggänget var hans identitet helt och hållet, säger Lokko.
– Schyffert var vår logga, ansiktet utåt. Det gör det ju ännu knepigare att ta sig ur det och hitta en ny identitet, säger Robert Gustafsson, 59, i programmet.
Men vändningen kom när Schyffert upptäckte stand up som humorform.
– Jag tänkte att jag måste kunna någonting utanför den här gruppen. Johan var skådis, Robert var Robert, Andres skrev och Tomas regisserade. Jag hade liksom inget, jag kunde inte något och hade aldrig stått på egna ben, säger han.
– Så lärde jag mig göra stand up från grunden. Det var första gången jag lyckades göra någonting eget och det gick bra.
Machokulturen inom Killinggänget
I dokumentärens sista avsnitt återförenas Killinggänget för att prata om gruppens storhetstid.
Ett av ämnena som tas upp är machokulturen som fanns inom gruppen.
– Jag fattade inte då att vi var ett sånt jävla grabbgäng. Jag tyckte så här: ”Vi är ju bara roliga”. Jag tänkte att det inte skulle vara ett problem för det är de här människorna som krävs för att det ska bli så här roligt. Humorn var viktigare, säger Henrik Schyffert.
Martin Luuk säger att gruppen pratade om att ta in andra medlemmar. Samtidigt tror han att dynamiken hade blivit helt annorlunda då.
–Mycket av det vi gör handlar ju om män i grupp. Det som händer när män samlas och det som kommer ut då. Jag är fortfarande kluven till män i grupp. Fast jag tycker det funkat bra arbetsmässigt, säger han.
Andres Lokko utvecklar tankarna kring den påtagliga manligheten i gruppen:
– Om vi nu hade varit en genusjämställd grupp där vi hade utforskat den toxiska manligheten och manlighetens märklighet. Det hade ju blivit någonting annat, säger Andres Lokko.
– Det kanske krävdes en konstellation av just bara män som i en medveten och mild motvind försöker rättfärdiga sig själva genom att göra sitt yttersta för att avslöja den manliga värdelösheten som vi själva var och är fångar i.
Hintar om återförening: ”Utställning i Brasilien”
Gruppen hintar också om att dörren till en eventuell återförening inte är stängd.
– Det känns som att vi äntligen är sugna på riktigt att få jobba med varandra igen, säger Robert Gustafsson.
När Johan Rheborg ställer frågan till gruppen om de skulle tacka ja till ett erbjudande om att göra en svensk komedi tillsammans blir det först knäpptyst följt av ett stort skratt.
Sedan tar Martin Luuk till orda:
– Jag tror näsan att det krävs ett handslag först och ett kontrakt för att vi sen får panik och känna att vi måste fylla det här, säger han.
– Jag tänker så här svenska paviljongen på världsutställningen i Brasilien. Någonting knasigt måste det vara om vi ska öppna alla portar. Det är en väg att gå. Det vore jättetråkigt om vi dog och inte gjorde någon grej till. Det vore skitsynd, fyller Henrik Schyffert i.
Dokumentären ”Berättelsen om Killinggänget” sänds på SVT1 och SVT Play.
Läs mer om Guldbaggens publikpris och de nominerade filmerna här.