Till och med Mulder skulle mest hitta skit

Markus Larsson

Schlagerkrönikören Markus Larsson om fuskanklagelser i Melodifestivalen

GÖTEBORG. Det bara fortsätter.

Misstankarna om fusk och korruption tar aldrig slut.

Och om man tittar på siffror och statistik är det knappast förvånande.

helskärm

Varenda gång som Melodifestivalens bidrag avslöjas hör jag signaturmelodin till tv-serien ”Arkiv X” spelas i bakgrunden.

Att ungefär samma låtskrivare premieras av den oberoende juryn år efter år efter år verkar vara ett fall för FBI-agenten Fox Mulder.

Jag är dock inte helt säker på att denne Mulder skulle hitta en konspiration om han tvingades hämta sin finaste ficklampa och vada igenom alla tusentals låtar som svenska folket skickar in till tävlingen. Han skulle nog upptäcka att det mesta är skit.

För ingen kan inbilla mig att amatören Sven-Erik Banansson kan skriva lika bra schlagerlåtar som de mest rutinerade proffsen. Att det blir en viss slagsida åt yrkesmän och yrkeskvinnor som ägnar all sin vakna tid åt uppgiften är bara logiskt.

Sen blir det givetvis problem om slagsidan blir så oproportionerligt kraftig som under Christer Björkmans ledning. Oavsett om det handlar om rena rama slumpen.

Speciellt när SVT mest rycker på axlarna och muttrar ”pjaha” och ”hoppsan” och ”vi syr våra egna regler”. Om de i stället kunde förklara högt och tydligt hur de resonerar och tänker och arbetar inför varje säsong är jag övertygad om att mygelmegafonen skulle tjuta med en betydligt lägre volym.

Sen är det nog dags att sluta låtsas som att Melodifestivalen behöver allmänhetens låtskrivarhjälp. Över tusen av bidragen når ju inte ens fram till juryn. Och i slutändan tävlar blott ett oprövat kort mot de etablerade namnen.

Hur stor är chansen att situationen skulle vara spegelvänd?

Om Melodifestivalen 2010 innehåller 31 bidrag från amatörer och en ballad av Bobby Ljunggren så lovar jag att äta upp en hel Volvo, inklusive fyra vinterdäck och en barnstol.

Torsdagens repetitioner då?

Inte mycket att skriva hem om, tyvärr.

Alcazar verkar ha det snyggaste numret. Nina Söderquist blåser på med deltävlingens största pyro. Shirley Clamp och Scotts går upp på scenen, lirar lite och går av. Caroline af Ugglas är en välkommen oas av råa, spontana känslor bland all välregisserad kitsch.

Och Marie Serneholt väljer att sjunga en bit av sin låt bakom ett galler som hissas ner från taket.

Ingen kan förklara varför.