Dallas blir nästa års stora tv-happening

Nya "Dallas" största fiende är våra förväntningar.

Men sänker vi dem – rejält – kan resan tillbaka till Southfork bli riktigt rolig.

För mig personligen är det såpan som definierade min barndoms myskvällar, som genererade mina kanske första känslor av förälskelse (Bobby Ewing) – och som mer än någon annan serie grundlade min livslånga kärlek till tv.

Än i dag får jag rysningar av signaturmelodin.

Så magiskt var "Dallas" för mig.
 

Och medan jag förstås inte vet hur det var för er, törs jag nog påstå att jag inte är ensam om att ha en speciell relation till just "Dallas"; såpornas såpa, bilden av den giriga amerikanska kapitalismen och dess glamourösa utövare i ett nötskal, och 80-talets signaturserie framför alla andra.

"Dallas" var helt enkelt någonting speciellt.

De gör inte sådana serier längre.

Eller rättare sagt; även om de gör sådana serier i dag, kan det aldrig mer bli samma sak.
 

Ingen produktion kan få ett sådant genomslag, och samla folk på det sättet, i dagens medieklimat.

Det är helt omöjligt.

Och just därför borde vi påminna oss själva om att nya "Dallas" med största sannolikhet kommer att göra oss, om inte väldigt besvikna, så åtminstone bara måttligt imponerade.

Men – med det i bakhuvudet finns det ändå anledning att hetsa upp sig över den populärkulturella gravplundring som står för dörren.

Vi ska ju trots allt få återvända till Southfork, och se vad ärkesvinet J.R, sprithäxan Sue Ellen och hedersknyffeln Bobby har för sig i dag.

Och om J.R:s son John Ross Ewing den tredje brås det allra minsta på sin legendariskt elake far, så kan den nya generationen Ewings också vara värda att stifta bekantskap med.

Så det är klart att nya "Dallas" blir en av nästa års stora tv-happenings.

Även om det bara blir för en liten stund.
 

Och vad gäller vilken kanal som bör snappa upp det uppdaterade oljedramat, tycker man ju att SVT borde göra en framstöt för gamla tiders skull.

Men det är under förutsättning att de skärper sig med fördröjningen mellan den amerikanska och den svenska sändningen – vilket är något de ofta är dåliga på

För medan det inte var några som helst problem på 80-talet att i både ett och två års tid hemlighålla för den svenska publiken vem det var som sköt J.R, så ser ju saker och ting lite annorlunda ut nu.

ANNONS

Följ ämnen i artikeln