Skinnkondomen? Varsågod, tyck till
LINKÖPING. Svenska folket har äntligen hittat meningen med livet.
Att ha en åsikt, om en åsikt, om en åsikt.
Det är ju som så, i dag har alla rätt att tycka.
Genom bloggar, chattar, artikelkommentarer, Twitter, Facebook och allt vad det nu heter uppmanas vem som helst tycka vad som helst om vad som helst. Synligt för alla att se OCH att ha en åsikt om.
Det fanns kanske en tid i Sverige när kärnfamiljen samlades runt middagsbordet, åt söndagsstek och diskuterade samtiden bakom stängda dörrar.
Här sitter vi nu, 2011, och gullar in taccofrossa, chipskoma och ”Idol” i ett begrepp vi kallar fredagsmys.
Jag ser det med egna ögon.
Varje fredag chattar jag med tusentals fantastiskt engagerande läsare på aftonbladet.se om ”Idol”. Jag har fått en drös nya kompisar som i sin tur har åsikter om mina åsikter. Och jag om deras. Och juryns. Och idolernas.
Puh, samtiden gör mig matt.
När vi följer ”Idol” är det diskussionen som är målet, inte svaren. Åsikten, inte vinnaren eller förloraren.
Och på toppen av det här isberget står Alexander Bard och matar oss med extra frostning på cupcaken. Han sitter där i jurystolen med sin mustasch. Hårstråna, som är precis för långa så de skymmer munöppningen varifrån sylvassa grodor hoppar ut i en slags åsiktskortege.
På ena pekfingret har han trätt på en svart, säg skinnkondom med ett smycke längst ner, ett par svarta lackskor på fossingarna och randiga strumpbyxor under de obligatoriska shortsen.
Varför?
För att vi ska och vill bli upprörda.
Om inte, hade vi lika gärna kunnat kolla på ”Anslagstavlan” eller ”Keno”.
Vi skiter egentligen i om det är Amanda P eller Amanda F som åker ut. Åsikten om det har blivit elixiret för vår existens.
Det har gått några timmar sedan jag lämnade arenan.
Här sitter jag nu, på ett hotellrum med gulsvampade tapeter och terrakottafärgade gardiner i Linköping, iklädd nattlinne och har ytterligare åsikter.
Efter en hel kväll av tyckande i chatten och tv ska jag tycka till lite mer i en krönika.
Så att ni kära läsare kan tycka till om den här krönikan.
Hatar ni mig, älskar mig?
Det spelar ingen roll.
Bara ni tycker något.