183 år på scenen – och imponerar fortfarande

Så bra är nya showen med Lill-Babs, Siw och Ann-Louise

Uppdaterad 2018-04-03 | Publicerad 2017-02-01

LULEÅ. Snacka om melodifestival!

Tillsammans har Lill-Babs, Siw Malmkvist och Ann-Louise Hanson massvis med svensktoppar och folkkära schlager. De slår ihop ett gäng låtar till en fantastisk final.

Deras mogna föreställning har plats för många känslor.

Barbro Svensson är tv-aktuell som sevärd skådespelare i serien ”Bonusfamiljen”. Här dansar hon in i högklackat och viftar fram högre tempo från musikanterna. Hon har en smittande otålig energi, men blir också rörd när hon står vid sidan och lyssnar på de två andra.

De tre turas om att sjunga solo, men gör mycket tillsammans. Det känns som att komma in i deras vardagsrum, medvisor och bossa nova, de tolkar Ted Gärdestad och Billy Joel. En och annan anekdot, nåja fräckis, och berättelser från rika yrkesliv.

”183 år på scenen” är underrubriken, med 63 år sedan scendebuten för Lill-Babs, 58 för Ann-Louise Hanson och 62 för Siw Malmkvist. Det får en 63-åring att känna sig som en pojkspoling, och jag drar ner medelåldern på publiken.
Showen är svensk nöjeshistoria. 1959 vann Siw Malmkvist Melodifestivalen med ”Augustin” och samma år sjöng Lill-Babs om Klas-Göran.

De två låtarna, och en slösande bunt andra hits, vävs ihop i ett underhållande potpurri där texterna kommenterar varandra på ett smart vis. ”Gamla fina låtar, gammaldags musik” som Glenmarkssången säger.

Ann-Louise Hanson turnerade med Cornelis Vreeswijk och Fred Åkerström 1964, och gör ett fint vismedley. Hon imiterar också några andra sångare. Det är klokt att hon säger vilka hon imiterar.

De tre debuterade på 1950-talet och har nått den mogna ålder där man skämtar om krämpor. Stämsången kan svaja ibland. Men mest imponerar rutinen och glädjen att underhålla. Den sortens underhåll som mjukar upp muskler och stärker hjärtan och smörjer de stelaste känslor.
Inspirerande.