Myra Granberg: "Hoppas att det inte skiter sig"

Efter en jobbig uppväxt med mobbning och dödsfall inom familjen vände sig Myra Granberg till musiken.

Nu fortsätter hon släppa låtar tillägnade sin lillasyster – och hoppas att det inte är kört efter coronapandemin.

Myra Granberg skrev låten "Tills mitt hjärta går under" i ett förråd under extremhettan sommaren 2018, pendlande mellan datorn och frysboxen, som hon använde för att svalka sig ("Jag stoppade ned en arm eller ett ben för att kunna andas"). Den blev en jättehit.

Singeln "Då kan dom inte ta oss", som kom den 10 juli i år, skrevs under samma extremhetta i samma kreativa flow. Låten handlar om att sociala medier och social status inte spelar någon roll, så länge man har vänner och familj omkring sig.

– Den skrev jag faktiskt till min lillasyster. Jag kände att det var någonting jag ville skriva till henne, men som jag själv också behövde höra. Det var först i efterhand jag insåg att även "Tills mitt hjärta går under" handlar om min lillasyster, säger Myra Granberg.

Det 25-åriga pophoppet föddes i Nybro utanför Kalmar. Hennes föräldrar kommer från Norrbotten och flyttade till den lilla orten utan att egentligen ha några rötter där. De skiljde sig när Myra Granberg var fem år gammal, och det var då kaoset blev ett faktum.

– Alla har sin version av "fucked up", konstaterar Myra Granberg, och fortsätter:

– Det blev väldigt rörigt i båda familjesituationerna, vi hade till och med ett tragiskt dödsfall, min pappas nya fru gick bort när jag var 12 år. De hade precis fått tvillingar och jag var äldsta barnet, så ganska mycket ansvar lades på mig. Det var inte "happy, happy", i efterhand kan jag känna att vi var sjukt starka som tog oss igenom det, säger hon.

"Någonting var skevt"

Myra Granberg upplevde att alla vänner växte upp i lyckliga kärnfamiljer och själv började hon känna sig allt mer utanför. Redan i tioårsåldern bestämde hon sig för att hon skulle lämna "hålan" Nybro så fort hon kunde, för att flytta till huvudstaden.

– Jag trivdes inte, alla kompisar var tråkiga. De ville bara spela fotboll och dejta killar, medan jag hade stora visioner. Jag blev mobbad av ett killgäng ett tag, kände att jag inte passade in, det var någonting som var skevt med hela min livssituation, berättar Myra Granberg.

Hon började plugga musik på gymnasiet i Torsås, startade ett band som av en slump hamnade i genren reggae, trots att hon egentligen gillade punk. Pankbanken kallade de sig, och sjöng "plojiga" låtar om att de inte hade några pengar.

– Vilket vi absolut inte hade, jag var student, bodde hemifrån och levde på 1 000 kronor i månaden. Men det öppnade för mycket ändå, vi hade fräcka spelningar.

Innan Myra Granberg slutligen flyttade till Stockholm bodde hon en vända i Örnsköldsvik och läste musikproduktion, och började därefter skriva musik åt andra. Men skapandet kändes kravfyllt – tills solosatsningen var ett faktum.

– När man jobbar i team blir man som ett verktyg för att bidra till den andra artistens bästa. Men det här projektet behövde jag göra själv för mitt eget välmående, ett "space" där jag får vara mig själv och skriva precis vad jag vill, hur konstigt det än är, säger hon.

"Var så lack"

Men trots att Myra Granberg gör det mesta själv, upplever hon att många inte riktigt accepterar det som en sanning.

– Jag tappade det lite för ett tag sedan och kände mig besviken, att man hela tiden måste trampa sin egen stig, och bli ifrågasatt, "gör hon verkligen allt själv?". Jag kan berätta tre-fyra gånger att jag gör min egen musik, sedan frågar de om jag har en relation. Jag har en pojkvän som jobbar med musik, och då säger de; "Jaha, så det är han som gör dina produktioner?"

– Men det är samtidigt inte mitt jobb att predika att kvinnor kan producera, för mig är det en självklarhet. Genom att jag beter mig som att det är naturligt hoppas jag att andra också kan landa i det.

Under sommaren skulle hon ut på sin första stora turné med runt 50 stopp. Men liksom de flesta turnésugna artister fick hon se sig besegrad av coronaviruset.

– Jag var lack alltså. Det är så många som säger "det kändes okej", men jag kände "fy fan, nej": Men man kan inte skylla på någonting, det har hänt alla. Jag har lugnat ner mig lite.

TT: Hur tror du det här påverkar din karriär?

– Det kan man spekulera i. Antingen har det förstört hela grejen, eller så har jag kvar någonting i mig som gör att jag kan skriva lika bra låtar, som kan bli stora nästa år. Jag får bara hoppas att det inte skiter sig och att jag måste byta karriär, säger hon.

Till hösten kommer mer musik, om det blir flera singlar eller en ep återstår att se.

– Jag håller på och skriver nu, det är mycket känslor som ska ut, säger hon.