Inger Nilsson om talet till Astrid Lindgren: ”Tänker att jag är dum i huvudet”

Uppdaterad 2019-02-12 | Publicerad 2017-11-01

Inger Nilsson, för många förevigt förknippad för sin roll som Pippi, höll ett hyllat tal på Astrids Lindgrens begravning.

Men själv tvivlade hon på om hon verkligen skulle hålla det.

– Jag fattade inte riktigt vad jag bett om att få göra, säger Inger Nilsson i ”Kändispodden”.

”Om 100 år ska vi sitta på ett moln, du och jag, och dingla med benen.”

Så inledde Inger Nilsson sitt tal på Astrid Lindgrens begravning 2002.

Inger Nilsson hade en speciell relation med författaren, som hon första gången träffade under inspelningen av Pippi-filmerna i slutet av 1960-talet.

– Vi träffade sen med ojämna mellanrum resten av hennes liv. Varje gång jag var uppe och hälsade på i Stockholm hälsade jag på henne, säger Inger Nilsson i ”Kändispodden”.

”Första gången jag pratade om Pippi”

När Astrid Lindgren dog bestämde hon sig för att fråga författarens familj om hon fick säga något på begravningen. Men så fort hon ställt frågan började hon tveka.

– Jag hör mig själv säga att jag skulle vilja göra något på begravningen, då tänker jag att jag är dum i huvudet, varför ska de låta mig göra det här, det går ju inte, säger hon.

Men Lindgrens familj gav sitt godkännande direkt, och Inger Nilssons tal hyllades senare av de som följde den direktsända begravningen.

Inger Nilsson, som alltid får frågor om sin roll som Pippi, tror det finns särskilt en anledning till att talet togs emot så bra.

– För mig var det här första gången jag pratade om Pippi och vår relation utan att få en fråga innan, säger Inger Nilsson.

Följ ämnen i artikeln