Ledin är hetare än Springsteen
Han är inte bara hetare är ”The boss”.
Tomas Ledin gör livet lättare att leva.
Jag skulle kunna ägna krönikan till testosteronöverdosen på Sollidenscenen i går.
Analysera varför SVT känner att de måste brösta upp genom att ständigt zoom in alla kändisar i allsångspubliken. Eller obehaget varje gång Måns Z lite överexalterat sätter micken under nosen på någon stackare i publiken som säkert har många fina kvaliteter. Men att sjunga är tyvärr inte en av dem.
I stället konstaterar jag att Springsteen-fanet Tomas Ledin är hetare än Sverige-aktuella Bruce Springsteen själv.
Notera, inte större, men hetare.
Nu kommer jag förmodligen få en del medelålders män på mig igen (som när jag påstod att Björn Ranelid, i min värld, är större än nationalklenoden och helgonförklarade Zlatan).
Under minneskonserten för Utöya-offren i veckan såg jag en rätt introvert Springsteen på scenen, som inte gjorde vidare intryck på mig.
Medan Springsteen är så där åldersärrad gubbrockig har Ledin lyckats behålla en uppfriskande, ungdomlig fräschör.
Han är inte bara otroligt vacker, utan har också byggt upp en låtskatt som vi alla kan. Gamla som unga.
Till hans musik vill jag göra allt det där han sjunger om. Älska, gråta, skratta. Leva.
För tänk om livet vore lika okomplicerat som en av Ledins textrader.
Jag hängde med Tomas Ledin en sommar på några spelningar runt om i Sverige, och min (uppenbara) förälskelse sitter i än.
Ledin är allsången personifierad. Och en svensk institution.
Hade vi bott i Storbritannien skulle han ha gjort Sir Elton John sällskap, och blivit adlad.
(Och hade Måns Zelmerlöws vita brallor varit någon millimeter tajtare hade det blivit SVT-panik när han försökte sig på den höga Ledin-sparken och könet hade sett kvällsljus).
Kanske blir jag lite extra sentimental och nostalgisk när jag sitter här på min kammare i Ulf Lundell-land, Österlen.
Men, Sir Tomas Ledin gör faktiskt livet lite lättare att leva.