”Zorba”-kompositören Mikis Theodorakis är död

Erika Josefsson/TT

Miranda Sigander/TT

Matilda Källén/TT

Publicerad 2021-09-02

Den grekiske kompositören, dirigenten och politikern Michail ”Mikis” Theodorakis är död. Han blev 96 år.

– Han var en var en färgstark man, både som kompositör och samhällsdebattör. Han var en helhetsmänniska, säger Monica Dominique.

Bozoukimusiken i filmen ”Zorba” (1964) med Anthony Quinn i huvudrollen gjorde honom världskänd men Mikis Theodorakis musik spänner över såväl grekisk folkmusik som mer orkestral symfonisk musik.

Ett av hans internationellt mest kända verk är tonsättningen av den chilenske diktaren Pablo Nerudas ”Canto General”.

Andra kända sånger är ”En sång till friheten”, i översättning av Bo Setterlind, ”Det är tid att sjunga sånger” och ”Kampen ska fortsätta” som Lars Forssell har tolkat. Mikis Theodorakis har också gästat Sverige många gånger. Första gången var 1971, då som dirigent för Radiosymfonikerna.

En av revolutionärerna

Musiker- och kompositörsparet Monica och Carl-Axel Dominique både träffade Mikis Theodorakis och spelade hans musik.

– Vi fick ju kontakt redan i slutet av 1960-talet, han var en av revolutionärerna kan man säga, säger Carl-Axel Dominique.

TT: Kan ni beskriva hans musik?

– Det bygger ju väldigt mycket på den folkloristiska traditionen, säger Monica Dominique, som precis som sin man fastande för det gränsöverskridande i Theodorakis musik.

– Han var ju i Sverige vid flera tillfällen, många gånger när vi hade konserter med hans musik.

TT: Vad har han betytt som kompositör?

– Han har varit ett färgstarkt inslag i musiken, säger Monica Dominique.

Verklig föregångare

– Det var så mycket modernism i musiken på den tiden. Och de som höll på med modern musik saknade ofta traditionskänsla. Men han stod för både det nyskapande och för tradition. Han var en föregångare, säger Carl-Axel Dominique.

För Arja Saijonmaa blev mötet med Mikis Theodorakis livsavgörande. I en intervju med TT har hon tidigare sagt att de träffades på en av hennes konserter i Helsingfors och att hon på stående fot bestämde att hon skulle med på hans världsturné - hon ville förändra världen och vad kunde vara bättre än den grekiske stjärnans motståndssånger?

– Det är musik med innehåll och substans, texterna är den bästa poesin som finns. Sångerna är djupa som havet och för den som en gång simmat i Mikis ocean går det inte att hitta något bättre, sa Arja Saijonma då.

Mikis Theodorakis var en stor politisk förebild som motståndsman.

Efter andra världskriget fängslades han för sitt samröre med de grekiska partisanerna. Från 1964 satt Theodorakis i parlamentet, men fängslades åter 1967 av juntan, som förbjöd hans musik. Efter internationella påtryckningar tilläts han 1970 lämna Grekland och turnerade sedan världen över som en av landets främsta nationalsymboler.

Efter återkomsten till Grekland 1974 fortsatte Theodorakis att vara både konstnärligt och politiskt aktiv som parlamentsledamot för vänstern 1981–86 och för högern 1989–93 med en ministerpost 1990–92.

Han verkade därefter som musikchef vid grekiska radions och televisionens symfoniorkester och kör.

Theodorakis grät

Under fängelsetiden skrev Theodorakis musik som Carl-Axel Dominique senare skulle komma att spela. Monika Dominique minns hur kompositören reagerade när han första gången fick höra det han skrivit på noter.

– Mikis Theodorakis satt i salongen med sina livvakter och grät. Det var ganska häftigt, minns Monica Dominique.

Dirigenten Arne Almroth turnerade under 1980-talet med Mikis Theodorakis och dirigerade själv ”Canto General” på Dalhalla 2005 för att fira Mikis Theodorakis 80-årsdag.

– Han var en av vår tids främsta melodiker, han hade förmågan att skriva vackra, enkla melodier med en melodisk kvalitet som fastnade. När man hade hört en av hans sånger så bar man den med sig, säger Arne Almroth.

Stor betydelse i Norden

Det finns många svenska och nordiska artister som har arbetat med honom och hans musik, påpekar Arne Almroth.

– Vi är nog många som kan skriva under på att det har påverkat oss och styrt vår konstnärliga utveckling, säger han och fortsätter:

– När vi var ute och gjorde de stora konserterna runt om i Europa kom dels människor för vilka musiken betydde mycket, men också sådana för vilka den samlande kraften i musiken var viktig. På den tiden gällde det både greker och exil-chilenare. Där fanns en humanistisk dimension.

Författaren Theodor Kallifatides har översatt Theodorakis verk ”Fem meter från min cell” till svenska. Han säger i kommentar till DN:

– Mikis Theodorakis var en av de personer som verkligen märkte min generation. Det var få personer som betydde så mycket som han. Hans musik och hans samarbete med de stora grekiska poeterna gjorde att hans konst fick en kraft som ingenting gick att jämföra med, säger Theodor Kallifatides.

ANNONS