Jag tappar kontrollen av ”Ta mig till havet”
Läs Stefan Hedmarks krönika
Det finns sommarplågor som får en att vilja snabbspola till hösten.
Och det finns sommarhits som plågar en på alldeles oväntade sätt.
Det är ingen exakt vetenskap. De låtar som blir stora hits under just sommaren kan kallas för en landsplåga, men de ska vara alldeles sprittande trallvänliga och bli så pass stora att man inte kan undvika dem vart man än går.
Den definitionen bjuder P3:s Micke Cederberg på i Nöjesbladets presentation av årets sommarplågekandidater där vi lyfter fram vilka artister som vill surra allra ihärdigast i våra öron under juni, juli och augusti.
Under de senaste tio åren tycks sommarhitsen falla in i främst i två kategorier.
Antingen är det strikt ”hits for kids”-känsla, som i Crazy Frogs version av det gamla filmtemat ”Axel F”, som tog framför allt Storbritannien fullständigt med storm sommaren 2005.
Eller så är det låtar av ett sommarpilskt slag. Men den trenden verkar slakna en smula, som Nöjesbladets recensent Tara Moshizi konstaterar i sin krönika på musiksidorna.
Det finns egentligen bara en sommarplåga som har berört mig.
Den kvalificerar sig i kategorin ”sommarpilsk” fast modell äldre. Och jag var tio år när den kom, så dess text hade ingen djupare betydelse för mig. Det är Peter Lundblads ”Ta mig till havet”.
Ni kan sluta skratta hånfullt nu. Denna ultimata sommarplåga känns kanske smörig, men den har en effekt på mig som jag inte styr över.
När jag hör ”Ta mig till havet” lägger den sig som ett tångtäcke över mig. Jag hör ingen romantisk här och nu-känsla som Lundblad säkert var ute efter. Det jag hör är en påminnelse om något som känns förgängligt, snart försvunnet. Jag hör värme, vänner, vin och vatten som stilla skvalpar mot klippor en kväll. Men det känns förbi, som att september redan är här. Kanske påminns jag om barndomen i Karlskrona.
Med andra ord – ”Ta mig till havet” är en ofrivillig snabbspolning av sommaren för mig. Så min lösning för sommaren är att sky den som pesten. Till sista veckan i augusti. Det är då jag vill låta det stora vemodet rulla in.