Jag är ett lallande offer för köphetsen
Läs Per Bjurmans krönika från New York
NEW YORK. Dom trampade ihjäl Jdimytai Damour ute på Long Island.
För att det var rea på platt-tv.
God jul.
Redan timmarna innan black friday-rean – en årligen återkommande folkfest direkt efter thanksgiving – skulle starta var det trångt och oroligt utanför entrén till Wal-Mart-varuhuset i Valley Stream på Long Island utanför New York.
När öppning närmade sig, fem på morgonen, hade oron övergått i ren kalabalik. Trycket mot dörrarna var så stort att de till slut gav vika.
Butiksbiträdet Jdimytai Damour försökte hindra den veritabla buffelhjord som plötsligt vällde in i butiken, men slogs snabbt omkull. Sen rusade den flåsande, dreglande, vildögda pöbeln rätt över honom.
När krutröken lagt sig låg 34-åringen kvar på golvet.
Död.
Men kunderna hade förstås fått ett bra pris på platt-tv, parfymflaskor, tygnallar, digitalkameror och all annan skit man kan hitta på Wal-Mart.
Man borde vara förvånad, rent av chockad, men nertrampade butiksbiträden är förstås bara den yttersta konsekvensen i ett samhälle vars medborgare reducerats till blott konsumenter.
Kunder. Köpmaskiner.
Här babblas ständigt om Jesus och gud, men den enda religion amerikaner egentligen utövar stavas shopping. Varuhuset är kyrkan och det sedan länge övertrasserade kontokortet bibeln.
Så vadå om glaciärerna smälter, två krig pågår och ytterligare några familjer tvingas lämna sina hus i södra Kaliforniens Foreclosure Alley – låt mig bara köpa en ny skinnfåtölj på krita så är jag nöjd. Och budskapet uppifrån bidrar inte precis till avkylning.
Den amerikanske konsumentens köpkraft är som bekant själva motorn i världsekonomin, så när hela korthuset nu skakar går the powers that be ner på knä och bönfaller:
Fortsätt handla. Köp mer. Gå ut och shoppa. Please...
Det är för härligt.
Men look who’s talking.
Jag är själv ett av konsumtionssamhällets mest beredvilliga, lallande offer.
Jag har, till exempel, alla Sopranos-säsonger på dvd sedan tidigare. Men när serien nu sammanfattas i en fet, flashig complete-box så tycker jag naturligtvis att jag måste ha den också.
Den satte, lyckades jag intala mig, guldkant på den regniga, blåsiga julaftonen i New York.
Hemma hos Jdimytai Damours föräldrar var det antagligen inte fullt lika mysigt.