Mossigt med klass
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-07-02
KALMAR. Farsen må stundtals vara lika mossig som sina nästan 100 år på nacken.
Med det här gänget blir det ändå privatteater av allra högsta klass.
Det hör ju privat- och utomhusteatergenren till. Ljuvligt sommarväder. Skådespelare som larmar och gör sig till lite extra mycket. En text som är reaktionärt trams. Det är lätt att dra alla förväxlings- och springa-i-dörrar-farser över en kam.
Kanske finns det ett skäl att just ”Spanska flugan”, som den normalt stavas, överlevt i snart hundra år. Att intrigen och replikskiftena kring alla romantiska förvecklingar och vem som är pappa till ett hemligt barn, är aningen smartare än normalt.
Min 11-årige son (som inte känner till farsens historia) tyckte intrigen var töntig, men att replikerna var fantastiskt roliga. Fem plus.
En blick från Reuter räcker
Och rattar man som vuxen bara in sin mentala nivå på Kalmar 1957 med allt vad det innebär – en annorlunda livsstil vad gäller könsroller, fördomar, förtryckta kvinnor etc – så bjuds här på skratt så gott som hela tiden.
Och vilken drömensemble!
Smart inhyrda namn från Dramaten, film- och tv-världen ( Per Svensson, Robin Stegmar, Nadine Kirschon) som här får utlopp för sina komiska talanger. Suzanne Reuter som kan få en hel publik att skratta bara med en blick. Robert Gustafsson, den här gången i norrländsk version, med allt vad det innebär. Och Peter Dalle. Hans framgångsrika fabrikörs liv håller på att rasa samman. Så han tar en drink till. Och rör till det ännu mer. Dalle sätter varje replik, gest, minspel på ett fullkomligt lysande sätt.