Starka danskar på festivalen i Berlin

Jens Peterson om årets höjdpunkter

BERLIN. Några starka filmer på stora duken. Bästa jag sett på festivalen: ”Kollektivet” av Thomas Vinterberg.

Men tv gör sig stor även på filmfesten. Nya intressanta serier visas, som brittiska ”The night manager” i regi av ­Susanne Bier.

”The night manager” är gjord för BBC och bygger på romanen av John Le Carré. I huvudrollerna finns Hugh Laurie, Tom Hiddleston, Olivia Colman och Tom Hollander.

Den får svensk premiär på strömmade Cmore nästa vecka.
 

En annan som ser lovande ut är ”Love, Nina”, BBC-serie med Helena Bonham Carter. Det är halvtimmesavsnitt med manus av Nick Hornby. Bygger på Nina Stibbes mycket underhållande bok med brev hon skrev när hon var barnflicka hos kulturpersonligheter i London på 1980-talet.

I Berlinale special series visas också ”Cleverman” från Australien–Nya Zeeland, danska skilsmässokomedin ”Bättre skild än aldrig” och israeliska ”The writer”. Mycket tv.

Berlinale special är samma sektion där Pernilla Augusts film ”Den allvarsamma leken” visas. Liksom Michael Moores dokumentär ”Where to invade next”.

Där ingår också ”Miles ahead”, regisserad av Don Cheadle. Han spelar huvudrollen som Miles Davis. Ramhandlingen är att en opålitlig journalist (Ewan McGregor) försöker få en intervju med den legendariske trumpetaren 1980 när Miles Davis inte spelat på fem år. De har ett kaotiskt äventyr i New York med knark, vapen, en stulen inspelning och biljakt. I tillbakablickar minns Miles Davis sitt liv. Genial musik, men också missbruk, hustrumisshandel, paranoia.

Visas utom tävlan. Det bästa jag sett i den stora tävlingen i år är Thomas Vinterbergs ”Kollektivet”, i samma anda som hans ”Festen” och ”Jakten”. Börjar roligt, men når efter en timme många smärtpunkter. Trine Dyrholm är mycket bra som hustrun i familjen som startar kollektivet.
 

Jag såg filmen tillsammans med Meryl Streep och de andra i juryn. Kan tänka mig att Streep blev berörd av Dyrholms gripande prestation.

Pernilla Augusts ”Den allvarsamma leken” är inte lika drabbande, fast det finns beröringspunkter i berättelsen om otrohet och svåra livsval.

En av flera filmer i Berlin där skådespelarna imponerat mer än helheten.