”Emil är garanterat säsongens vinnare”
Kristoffer Bergström om söndagens ”Mästarnas mästare”
Publicerad 2017-03-05
Nog var det signifikativt.
Det spelar inte så stor roll hur Emil Christensen presterar i grenarna.
Han är garanterat säsongens vinnare.
Påminner inte Emil Christensen en aning om Puff?
32-åringen från Huddinge har något virrigt och naivt över sin uppenbarelse, inte ens i de självsäkra stunderna är han anstötlig utan rar. Varje gren är på förhand hans favorit.
Att den ystra jordekorren är säsongens darling blir vi varse från start. Trots tre halvdana insatser toppar han tabellen och är mest älskvärd. Ändå är poängen med hans medverkan något större än att få leka hinderbana med en simmare och en brottare.
En sport, ingen idrott
Inför premiären skrev jag att programmet kan implodera om en dataspelare vinner, eftersom idén är att visa hur elitidrottare behåller sitt driv efter pensionen. E-sport är ingen idrott, alltså hotar en gejmer hela fundamentet.
Detta var inte tänkt som kritik mot Emil, som är en klok förebild för en ung folkrörelse. Inte heller mot det kraftigt växande förbundet, som ägnat stor möda åt jämställdhetsarbete. E-sport är fantastiskt. Men det rör sig ännu bara om en sport (för att du tävlar) och ingen idrott (för att det inte anses fysiskt nog).
Detta kan komma att ändras. I januari ansökte Svenska e-sportförbundet om att bli medlemmar i Riksidrottsförbundet och i maj avgörs om dataspelandet kan anses tillräckligt svettigt för att släppas in till fotbollen och längdskidorna.
Jag måste ändra mig...
Sett till befintliga studier ligger e-sporten pyrt till. Två svenska forskare på GiH testade 2014 professionella gejmers mot en kontrollgrupp soffpotatisar och nådde den föga smickrande slutsatsen att e-sportarna var sämre i de kognitiva och finmotoriska testerna samt påvisade "ohälsosamma ryggar". Därför behöver sporten trycka på annat, som att nio av tio unga spelar elektroniska spel, att tusentals personer i världen är proffs och att turneringar drar tiotusentals åskådare.
En del av uppdraget är att synas jämte andra sporter. Nästla sig in, besvara fördomsfulla frågor, lyfta upp stjärnorna ur sina källare, sprida sitt evangelium.
Aldrig har det arbetet gått så bra som för Emil Christensen i mästarpremiären. Han gör så lysande reklam för sin sport att jag måste ändra något jag skrivit tidigare i den här texten.
Poängen med Emils medverkan är just att få leka hinderbana med en simmare och en brottare.
Att få vara med.