Bottenfinal i ”På spåret” – men med god stämning
Förmodligen alla tiders konstigaste frisyr i avsnitt 6
Bottenfinal i ”På spåret”.
Trots det var det god stämning i tv-studion. Och lite spännande. Fast det skulle förvåna om det segrande lagets rätt låga poäng räcker till Andra chansen och ett försök att ”bakvägen” nå en semifinalplats.
Det mest spännande momentet i ”På spåret” är tveklöst de cirka två minuter som följer på att Kristian Luuk tre gånger i varje program sagt de magiska orden ”Vart är vi på väg?”.
Man kan tänka sig hur mycket snabbare pulsen slår för de tävlande i förstaklasskupén eller dressinen. Men det är härligt stressigt även som tv-tittare att försöka lyssna på de snudd på överdrivet kluriga ledtrådarna, samtidigt som man via den subjektiva tv-kameran, från fönstret hos en lokförare eller från framsätet i en bil, ska försöka lista ut vad man ser. Är det vänster- eller högertrafik? Hur ser landskapet ut? Vilken världsdel är det? Har man varit där och känner igen sig? (i nästan varje program är ett av resmålen svenskt).
Närmast vinner orsakar inte samma pulshöjning
Och det står många poäng på spel. Cecilia och Marcus Berggren förlorade matchen med 26-29. De hade behövt de 6 poäng de tappade på resmålen.
Närmast vinner orsakar inte samma pulshöjning. Den korta filmsnutten har blivit enklare och enklare. Det enda lag som tagit fel på vad de skulle peka ut på kartan är Niklas Källner och Lena Nordlund. De trodde att USA:s rymdraketer sköts upp från Houston i Texas i stället för Cape Canaveral i Florida.
Här står tre poäng på spel. Kvällens mål var konsertarenan Dalhalla strax utanför Rättvik i Dalarna. Här bäddade Sofia Dalén och Kalle Möller för segern genom att skaffa sig en klar ledning genom att pricka in Dalhalla på kartan med bara 8,7 kilometers felmarginal. 7 poäng är mycket att hämta in på slutspurten. För mycket, den här gången.
Delfrågorna handlar inte om lika många poäng. Att Berggrenarna vann dem med 11-7 räckte alltså inte.
Men inget av lagen imponerade i denna bottenfinal.
Så bra var lagen:
Cecilia Berggren/Marcus Berggren. Hon är konst- och litteraturvetare, som jobbar som expert på Stockholms auktionsverk. Han är komiker, författare, konstnär och musiker. Och det bör påpekas att de inte alls är släkt med varandra, trots samma efternamn.
På tok för ojämna kunskapsmässigt, men de är ganska roliga i sina tankar och funderingar. Och Cecilia var snyggast klädd av alla deltagare.
Sofia Dalén/Kalle Möller. Hon driver Youtube-serien ”Paradrätten”, där även Kalle medverkar. Är komiker och programledare, närmast i SVT:s ”Musikhjälpen”. Hon har varit med i panelen i ”Bäst i test” och lett Grammisgalan. Han är illustratör och tv-arbetare, där han bland annat jobbat med ”Talang” och Melodifestivalen.
På tok för ojämna kunskapsmässigt, men de bjuder friskt på sig själva trots det. Och Kalle hade förmodligen alla tiders konstigaste frisyr i ”På spåret”, i viss konkurrens med Anders ”Ankan” Johanssons icke-frisyrer.
Så bra var musiken:
och 
Kaah har varit husband under Grupp 2:s matcher. Inget av redaktionens mest lyckade val.
Några få tittare/läsare har gett mig ris för att jag har sågat Kaah. Betydligt fler har hållt med och tyckte att han ”sjunger konstigt”, är ”pretentiös” eller bara allmänt ”tråkig”.
Tracy Chapmans ”Talkin’ bout a revolution” hade visserligen klätts i ett snyggt arrangemang, men där hon sjunger originalet med stark inlevelse, som om det betyder livet för henne, posörsjunger han mest.
Jag har en kluven känsla inför Melissa Horn. Tycker å ena sidan att hon skriver samma låt om och om igen och å andra sidan att hon gör det väldigt bra på något sätt. Med sin stockholmska dialekt sjöng hon känsligt ”Saknade te havs” bättre än Håkan Hellströms original.
Några andra spaningar:
Kvällens pinsamma rim:
– Är ni på kong, vi är framme i världens enda stad som rimmar på gong gong.
Kristian Luuk var uppenbarligen väldigt nöjd med vad han hittat på för ledtråd på 2 poäng för första resmålet Hongkong.
Kvällens för-mycket-hjälp:
Berggrenarna gissade att andra resmålet var Madeira. Det var det, i och för sig, men det rätta svaret var inte namnet på ön, utan på öns största stad Funchal.
– Huvudorten på ön, tack, sa Kristian Luuk och gav dem chansen att ändra sitt svar. Hade de kunnat Funchal, så hade de 4 poäng de då fått räckt till seger. Men nu kammade de noll ändå.