Här föds en ny stjärna
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-02-12
Svenska Nina tar verkligen vara på chansen i London
Nina Söderquist glittrade, prickade in sina repliker klockrent och sjöng som om hon aldrig gjort annat än spelat med i musikaler.
Med nypremiären på Monty Python-musikalen, har en ny svensk musikalstjärna fötts.
Hur välgjord TV 3:s dokusåpa ”West End stars” än var, så var det inte särskilt många tittare som brydde sig.
Att låta dem få rösta fram Nina Söderquist, med i stort sett ingen erfarenhet alls av musikaler, till den kvinnliga huvudrollen i en av Londons mest framgångsrika föreställningar, kan tyckas vara ett vågspel i jakten på att locka svenska turister till en West End-musikal.
Tjusig och självsäker
Men Nina Söderquist tar verkligen vara på chansen till ett genombrott i rollen som kung Arturs drömkvinna.
Hon glittrar både i tjusiga klänningar och av självsäkerhet när hon sjunger. Medverkar i knappt hälften av numren och har en solosång i andra akten, ”The Diva’s lament”, där hon skämtsamt klagande sjunger om hur hon håller på att försvinna ur föreställningen. Det resulterar i kvällens största applåd.
Nina flyter ovanligt lätt in i ett väl inkört gäng på scenen.
Inte bara i sångerna, hon missar inte ett steg eller en vickning på rumpan i de koreograferade dansnumren och prickar självklart in sina repliker (utan pinsam svengelsk brytning) i ett par spelscener.
Stjärna i tre månader
Om ett okänt namn fungerar som dragplåster återstår att se.
Tror snarare det är den knasiga musikalen i sig som lockar. Det är fem plus i betyg, för att den går hem hos såväl dem som normalt inte gillar musikaler som hos oss fanatiker som kan rabbla Monty Python-repliker i sömnen.
Men det gör ju inget att en ny svensk stjärna i (minst) tre månader framåt gör den kvinnliga huvudrollen.