Tv-profilen räddade livet på sin lillebror

”Jag var helt säker på att jag skulle dö”

Uppdaterad 2018-02-26 | Publicerad 2018-02-25

Robin Johansson räddade sin lillebror från misshandel och blev sedan själv knivhuggen.

Nu berättar han om den traumatiska händelsen som nästan tog hans liv.

– Jag ser hur det bara sprutar blod som en fontän, säger tv-profilen.

”Ex on the beach”-deltagaren Robin Johansson, 24, var tidigare i veckan ute och drack öl med sin lillebror i centrala Stockholm. Under kvällen träffade de på ett annat gäng och snart uppstod det bråk.

– De försökte dra iväg min lillebror och ville gå iväg och snacka med honom men jag kände direkt att de här killarna är inte bra, berättar Robin.

Knivhuggen flera gånger

Efter att slagsmål utbrutit satte han sin lillebror i en taxi och ringde sedan en kompis för att själv bli hämtad. Då ser han plötsligt hur två maskerade män kommer springandes mot honom.

– Jag trodde först att det var knytnävslag, men så kände jag ett stick i revbenen och sen ett till i låret. Allt gick jättefort.

Robin säger att han blev knivskuren i både låret, handen och i magen. Trots det lyckades han till slut ta sig därifrån och in på en krog i närheten.

– Jag ser hur det bara sprutar blod som en fontän och hur min energi sjönk. Jag var helt säker på att jag skulle dö, säger han.

Sjukskriven

Han berättar att han fick sy sammanlagt 44 stygn på sjukhuset och att han nu är sjukskriven i tre månader.

– Det är jättejobbigt. Jag måste gå och prata med en psykolog för jag har blivit rädd för människor.

Även brodern har haft psykiska besvär efter händelsen och har haft mycket ångest för att Robin fick ta den största smällen.

– Vi har gråtit mycket ihop. Han säger att jag räddade hans liv, säger Robin.

Rädd för gärningsmännen

Varken han eller hans lillebror har polisanmält händelsen av rädsla för vad som kan hända.

– Jag vill inte bli för inblandad med de här killarna. Jag är rädd för dem. Om de knivhugger mig för ingenting, vad gör de då om jag polisanmäler dem? säger Robin.

Enligt honom har polisen själva startat en utredning och beslagtagit både hans mobil samt de kläder han bar vid händelsen.

Klockan 01.45 natt mot onsdag så hände det värsta. Jag var ute med min lillebror och några vänner på Södermalm i Stockholm. Min lillebror hamnade i tjafs med några killar som genast försökte få bort honom från stället för att ’’snacka''. Jag förstod direkt att detta skulle sluta illa så jag tvingade in han i en taxi och bad han åka hem direkt. Efter han åkt hem skrek folk efter mig och undrade vart min bror tagit vägen, jag försökte bara ta mig bort ifrån allt bråk. Jag tar mig bort från platsen och ringer ett samtal till en vän för att höra om han kan komma och hämta mig. Helt plötsligt ser jag att två maskerade män springer mot mig. Jag känner hur dom slår mot mig och jag gör allt för att skydda ansiktet, rätt som det var känner jag ett stick i revbenet. Då förstod jag ganska snabbt att en kniv var inblandad, jag gjorde allt för att skydda magen hjärtat och ansiktet. Allt gick fort och helt plötsligt hade jag blivit huggen 7 gånger. Jag fick 3 hugg i låret, 2 på fingarna, ett på handleden och ett i revbenen. Jag lyckas på något sätt springa iväg från platsen. Jag sprang in på en bar för att få hjälp. När jag kom in på baren lägger jag mig på golvet och ser hur det sprutar blod från mig som i en fontän. Jag kände hur min energi sjönk och va helt säker på att jag skulle dö. Folk försökte få kontakt med mig men jag klarade inte att svara eftersom jag tappat så mycket blod. En kille tog sitt bälte och lyckades stoppa blödningen, utan dig så hade jag vart död, tack. Jag blev snabbt upphämtad av en ambulans som tog mig till sjukhuset. Mina hugg var 7cm djupa så att jag inte fick några inre blödningar och att mina organ klarade sig är ett mirakel. Jag har nu sytt 35 stygn i handen/fingret, 8 i låret och 6 i handleden. Har även opererat handen och fingrarna eftersom dem högg av mina senor, nu jobbar jag för att få tillbaka rörelsen i handleden och fingrarna samt att kunna gå normalt. Tack till den Svenska sjukvården, ni hart varit fantastiska! Idag är jag så glad för att jag lever, har dock blivit traumatiserad och en aning rädd för människor. Man ska aldrig underskatta någon. Ta vara på dina nära och kära, döden är närmre än vad man kan förstå. Kärlek

Följ ämnen i artikeln