Sven Wollter om sorgen efter dottern: ”Det finns ingen tröst”

Louise Åström

Förlorade dottern Ylva i anorexi för 25 år sedan

Sven Wollters dotter Ylva dog i anorexia strax innan hon skulle fyllt 30 år.

För att försöka gå vidare har han tvingats se sorgen i vitögat.

– Det är hon som ska stå vid min grav och inte jag vid hennes, säger han till Nöjesbladet.

I år är det 25 år sedan skådespelaren Sven Wollter förlorade sin dotter Ylva. Hon dog i anorexia efter att ha kämpat med sjukdomen i 17 år. I podcasten ”Nemo möter en vän” berättar Sven Wollter om sorgen och varför han tycker att det är viktigt att se den i vitögat.

– Det finns ingen tröst. Det finns inga ord som kan lätta den saknaden och sorgen som man känner. Det finns bara ett sätt att göra. Det är att inlemma sorgen i sitt liv. Att göra den till en del av ens vardag. För den kommer att vara med en tills man själv ger sig iväg på sista resan. Det finns ingen väg bort. Försöker man springa ifrån sorgen så kan du ge dig fan på att den hinner ikapp en och hugger en i ryggen, säger han till Nöjesbladet.

Att Ylva skulle dö hade han inte förberett sig på.

– Det förekom inte i ens tankevärld att hon skulle dö.

”Uppväger sorgen”

Wollter anser att vem som helst kan vittna om att en förälder inte ska behöva begrava sitt barn.

– Det är hon som ska stå vid min grav och inte jag vid hennes.

I dag låter han de lyckliga minnena ta mer plats än sorgen.

– Den kärlek jag och Ylva hade för varandra är en livserfarenhet som är positiv. Så det liv jag fick tillsammans med Ylva uppväger den sorg som det innebar att förlora henne.

Är det begripligt? frågar han sig själv.

– Man skulle kunna tänka sig att när man älskat en människa så mycket som jag älskade in dotter Ylva så skulle saknaden bli så stor. Men det är nästan tvärt om. För det är så mycket minnen. Så mycket inre samtal som jag kan ha tack vare att vi tyckte så mycket om varandra.

”Hon är med mig”

Sven Wollter är inte religiös. Han tror inte att människor som dör kommer till himlen.

Han tror att människor lever vidare genom andra människor.

– Jag tror inte att jag får se Ylva mer. Men hon är med mig ändå. Hon är med mig därför att jag lever. Hennes existens fortsätter med mig och hennes syskon och en mamma som ännu lever. Och alla de som var hennes vänner.

Ibland har Wollter svårt att sova. Då kan kan fundera över döden. Han tänker på den som ett stort svart hål.

– Det är förfärligt när det faller över en. Att man ska vara död så in i helvete länge. Det är inte en kul grej att tänka på.

Vad gör du när du inte kan sova?

– Jag läser. Det är det enda som hjälper. Ibland antecknar jag idéer till det jag håller på och skriver, säger han.