Elakhet har aldrig varit mer omodernt
För några år sedan brukade komiker tävla i att vara elakast.
Sedan körde världen om dem allihop i innerfilen.
Att hälla en hink med kiss över någon har aldrig varit så omodernt.
För en vecka sedan var det dags för den före detta barnstjärnan Justin Bieber att roastas. Avsnittet – där bland andra Martha Stewart och Snoop Dogg slungar manusbundna förolämpningar mot Bieber – kommer att sändas den 30 mars på Comedy Central.
Det var på Justin Biebers eget initiativ som roasten kom till.
Han hade länge velat bli roastad och efter att den kanadensiske popstjärnan den 1 mars i år fyllt 21 tyckte Comedy Central att tiden var kommen.
Justin Bieber hade gått från pojke till man.
Rapporterna från lördagens roast spred sig direkt i sociala och digitala medier.
Det hade skojats om nya och gamla flickvänner.
Om hans ålder och hans mamma.
Bilder på Will Ferrell utklädd till sin Anchorman-figur Ron Burgundy kablades ut.
I onsdags gästade Bieber Ellen DeGeneres show för att prata ut om roasten.
Det här med roast är uppenbarligen en stor grej i USA.
Själv blir jag lika förvånad varje gång som jag hör att det fortfarande pågår där borta.
”Men lelle goe Jesus – inte kan väl moderna människor än i dag tycka att det är fräckt med detta, som enligt svenska Wikipedia, beskrivs som en sammankomst där man skojar på bekostnad av en inbjuden hedersgäst för att roa en bredare publik?” säger jag varje gång till mig själv.
Formatet roast uppkom i USA på 1920-talet men lyckades – nittio år senare – knappt överleva ett år i Sverige.
Gudarna ska dock veta att de svenska komikerna försökte.
2009 var året då alla som ens ansågs som en aning roliga var beredda att springa omkull såväl kvinnor som barn för att få sitta på en stol på Berns. Med hjälp av magstödet skrattade de förtjust åt elakheterna som haglade över dem.
Inget var större än att bjuda på sig själv och ju lägre nivå desto bjudigare var det.
Svensk humor har aldrig sett nöjdare ut än när dessa komiker – under ledning av Erik Haag – tog emot sina förolämpningar som riktiga män.
Den elaka humorn – så omodernt det låter år 2015.
I dag är det bortkastat för komiker att sitta på sin kammare och fila på elakheter.
Allt krossas ändå som glas mot den ännu råare världen utanför.
Det offentliga rummet har färgats svart av näthat, antifeminism och högerextremism.
Att sparka nedåt för att finna syndabockar har blivit vardag.
För några år sedan var det som om ingen framgångsrik humorduo skulle tveka inför att vända en hink med kiss över sin partner om det resulterade i ”bra teve”.
Grabbighet som en stabil byggsten i karriären.
I dag ägnar sig Filip och Fredrik åt feel good-dokumentärer och att försöka lappa ihop trasiga förhållanden framför kameran.
Det är mer rätt i tiden.
Efter lågkonjunkturens stålbad finns ett behov av lite hopp och vänlighet.
Det är därför som jag älskar Carina Berg och Christine Meltzer.
”Berg & Meltzer i Europa” är fritt från humor som går halvnaken runt i omklädningsrummet och snärtar med handduken.
Ingen skrattar på den andras bekostnad.
De är inte emot varandra utan tillsammans.
Det är så mycket större.
Kristin komparerar
1 ”Unbreakable Kimmy Schmidt” (Netflix). Efter att i femton år varit fången hos en domedagssekt i Indiana är Kimmy Schmidt ute efter att fånga livet i New York. Hon är en vuxen med ett barns referenser. Tina Feys nya komediserie - hela säsongen lades upp för streaming den 6 mars - är tråkigt nog roligare på papper än i verkligheten. Stunderna med Jane Krakowski (”30 Rock”) gör det dock värt att sitta igenom sjok av komediklichéer.
2 ”100 Code” (HBO Nordic). Hihi. Men vad är detta för något? Michael Nyqvist och Dominic Monaghan (”Lost” och ”Sagan om Ringen”) är två poliser - den ena från Stockholm, den andra från New York - som hatar varandra men måste samarbeta för att lösa mytologiska seriemord på kvinnor. Hade det inte varit så urdåligt hade en kunnat bli arg. Nu är det i stället kalkonparty med extra allt där alla är bjudna.
3 ”The returned” (Netflix). Den amerikanska versionen av franska ”Les revenants” som i sin tur bygger på en långfilm med samma namn och som på svenska fick titeln ”Gengångare”. Det är inte alls lika rörigt som det låter. Några döda människor kommer plötsligt tillbaka till sina gamla liv utan att veta att de varit döda och att åren gått. Så kittlande otäckt alltihop. Under året kommer den andra säsongen av den franska förlagan till SVT.
Kristin korar
Veckans…
…tv-nyhet. Efter påtryckningar från den köttvägrande allmänheten meddelade SVT att de drar igång ett vegetariskt matlagningsprogram. Förvisso först vid årsskiftet men ändå. Framtiden har jagats in bland SVT:s husgeråd.
…sätt att fira mindre kött i rutan. I kväll spelar djurens bästa vän Morrissey i Glasgow. Vi som är där kommer - än en gång - att få se filmen av slaktade djurkroppar under ”Meat is murder”. I februari fyllde låten 30 år men den moderna mänsklighetens barbari bara fortsätter.
…tv-slut. I måndags sändes den sjätte delen av ”The jinx” och mon dieu vilken final vi fick. HBO:s dokumentärserie om mångmiljonären Robert Durst - som är på tok för misstänkt i tre olika mordfall - är det mest kittlande som visats på länge. Visst måste väl händelserna efter finalen göra att vi får en andra säsong?
