Njut av det bästa på filmfesten i Göteborg – på plats eller vid datorn

Draken är en av biograferna som huserar den 45:e upplagan av Göteborg Film Festival .

Biografen har kallats De livsfegas tempel.

Så nu borde det vara nio biografer i Göteborg vi ”gömmer” oss i under tio dagar.

Det var författaren Harry Martinsson (1904-1978), Nobelpristagare i litteratur 1974, som myntade uttrycket. Han har fel. Det finns ingen motsättning i att bejaka livet, med allt vad det innebär, och att för några timmar fly verkligheten via en film.

Den 45:e upplagan av Göteborg Film Festival startar i dag och det är ju på Draken eller några av de andra biograferna man helst skulle vilja tillbringa den närmaste tiden. Det går, men pandemin gör också att man även i år kan se massor av filmer digitalt, var man än befinner sig i Sverige.

Fyra starka filmtips

Somliga filmer, mer än andra, tar en verkligen med på en resa till en annan tid, en annan plats.

Det gäller Guillermo del Toros ”Nightmare Alley”, biopremiär i dag, som är en så omsorgsfullt gjord film noir-deckare att man känner sig som förflyttad till ett nedgånget tivoli på amerikanska bondvischan 1939.

Det gäller Juha Kuosmanens ”Kupé nr 6”, efter Rosa Liksoms roman. När tåget rullar mot Murmansk norr om Polcirkeln, är det som att man kan känna spritdoften från kupéns dyngraka ryska gruvarbetare och kylan utanför fönstret. Min favorit till att vinna 400 000 kronor i tävlingen om bästa nordiska film.

Alicia Vikander spelar i ”Blue Bayou”.

Det gäller Valdimar Jóhannssons ”Lamm” med Noomi Rapace som fårfarmare. Man känner både klaustrofobi över att vara fast på den ensligt belägna farmen och det som händer där, samtidigt som man blickar ut över det vackra isländska landskapet.

Det gäller amerikanska småstadshålor i ”Land of dreams”, ”Red Rocket” och ”Blue Bayou” (med Alicia Vikander) och det gäller badorter i Grekland, Mexiko och Kroatien som utgör spelplatser i ”The lost daughter”, ”Sundown” och ”Murina”.

Samtliga dessa festivalfilmer har jag sett i Cannes eller Venedig. Samtliga har även historier som berör, roar, engagerar och/eller upprör.

Och sedan finns massor av filmer till jag längtar efter att se.

Ha en trevlig festival. Hemma vid datorn eller på plats.


3 favoriter

  1. ”Babetta”
    Ny stark roman av Nina Wähä. En av huvudpersonerna är en svensk filmstjärna.
  2. Jean-Jacques Beineix (1946-2022)
    Gav oss Betty Blue, i form av Béatrice Dalle, och drinken tequila knack. R.I.P.
  3. ”Dag för dag”, avslutningsfilm
    Felix Herngrens film är något så ovanligt som en feel good-film om döden.