”Jag var som en vildhund”
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-08-30
Lasse Kronér om ”Doobidoo”, skadan och pengakrisen
GÖTEBORG. Från en sprängfylld vardag med 250 gig per år till massor med familjetid.
Ett och ett halvt års sjukskrivning har förändrat livet för Lasse Kronér.
– Jag tror det finns en mening med allt. Kanske skulle jag inte köra så hårt som jag gjorde, säger han.
I går var Lasse Kronér, 45, tillbaka i rutan.
En självklar återkomst kan tyckas. Men om nyheterna utåt sett är få i den färska säsongen av tittarsuccén ”Doobidoo” är verkligheten bakom programmet fullständigt annorlunda.
Den segdragna skallskadan – som Kronér lade grunden till för tio år sedan när han fick en gitarr i huvudet – har hittills gjort honom sjukskriven i ett och ett halvt år. Och länge såg den ut att sätta stopp för ”Doobidoo”-karriären. Åtminstone tillfälligt.
”Kvar i smeten”
– När förslaget kom att göra den nya säsongen så var jag väldigt ambivalent utifrån hur jag mådde då. Men jag är jäkligt glad för att jag gjorde den. Det hade inte varit kul att släppa taget, det är alltid en lång väg tillbaka. Nu är jag kvar i smeten under hela hösten.
Lösningen blev ett helt nytt arbetssätt.
Lasse började jobba 25 procent. Och från att vara spindeln i nätet med åsikter om allt i processen fick programledaren arbeta med förberedelserna hemifrån i lugn och ro.
En ny vardag på jobbet – precis som Kronérs liv i stort.
– Det är svårt för en galning som turnerat i 25 år och vaknat upp 250 dagar per år på ett hotell, att helt plötsligt vakna upp 250 dagar hemma. De första månaderna var skumma. Man känner sig ju som en travhäst som är van att trava varje dag. Plötsligt får man bara stå i stallet.
– Det klart att jag har varit orolig för vad som skulle hända om det här spricker. Men det viktigaste är ju inte vad jag ska göra utan att jag ska bli frisk.
Sämre ekonomi
Vägen dit har redan blivit längre än han någonsin kunnat tro. Och med markant färre jobb i kalendern märks förändringen i ekonomin.
– Det så klart. Tar du bort alla inkomster så blir det bara peanuts kvar. Det är en omställning men det får jag leva med.
Nu får han i stället luta sig mot tidigare framgångar – och leva på inkomsterna från de spelningar han mäktar med att göra.
– Ja, det är en jävla skillnad mot de 216 kronorna jag får från sjukkassan. Men man tjänar ju väldigt bra i mitt jobb när man giggar. Jag har inte slösat bort allting så jag har lite att leva på. Sen kanske det inte är meningen att man ska vara riktigt så bortskämd som jag har varit. Det har rullat på i nästan 30 år i det här tempot och man har haft det bra. Nu får jag se att det finns lite annat också.
Och inget ont som inte för något gott med sig. I går fick ni se en väl förberedd programledare göra comeback. Inte minst fysiskt.
– Ja, jag var nog i ganska bra form. Jag hittade ett sätt att träna i samband med skadan. Mycket spinning och promenader. Sen var jag otroligt laddad och tänkte att nu jävlar ska vi klara detta. Jag var som en vildhund i första programmet, det var nästan för mycket adrenalin.
”En jävla latgris”
Det blev bättre ju längre in i inspelningarna de kom, hävdar Kronér. Värre är det med träningen.
– Nu efteråt har jag varit en jävla latgris. Det blir ju så på sommaren – grillen står som spön i backen. Jag måste ta tag i det igen. Jag ska bara hitta den där geisten igen, säger han.