”Duracell-kaninen är avis”

Inget är omöjligt för Karin och Petra

På hoppstylta från Åkersberga till Arvika.

Löpning i flip-flop från Portugal till Slussen.

Passa dig innan du utmanar Karin och Petra. De käkar soffpotatisar som du till frukost.

Strax söder om Åkersberga bor Karin och Petra i sitt hus med fruktträd på tomten. Men det är sällan man ser dem ligga på gräsmattan. För de är alltid på väg. Skitsamma om det finns vatten, väg eller mark. De cyklar, löper eller simmar oavsett element. Nyligen blev det äkta paret dubbla Ironwoman-medaljörer.

Visst, medaljen hamnar i frukostfilen varje morgon där den hänger runt halsen 24/7, men stolt glimmar den i müslin.

Men asså liksom..?

– Jo, det blev bara så. Livet på landet kryddas bäst med sveda och värk i – våtdräkt eller på cykelsadeln.

Men vadårå?

– Naah, Vansbro blev för torrt, Portugal var ingen match. Det behövdes mer. Så vi tänkte ”Kalmar”. Sagt och gjort. Vi köpte hojar, skor, våtdräkt, solbrillor, bil och snus. Resten är historia.

Ånurå?

– Vi får se. Vi har precis missat både VM-paddling i vaniljsås och djupdykning med flytväst så vi funderar på att GÅ hela vägen till Kuba i höst. Och skateboard-VM på Kinesiska muren ligger också bra till. Men Kalmar-triathlon blir det igen. Vi siktar på att sänka totaltiden med 5 tim och 23 min. Men det kan bli svårt. Till nästa år har de sänkt maxhastigheten på simbanan till 17 knop, säger Karin och Petra i en mun.

Allvar?

– Jo, inget är omöjligt. Vi fick t o m lycka till-mejl från Duracell-kaninen (som fått astma - reds anm).

Beat that, folks!

D